Alltså är det bara jag som reagerar negativt på valet av förgätmigej som symbol för Myalgisk Encefalomyelit (ME)?

Jag blir sjukt provocerad eftersom jag tycker att det låter som att vi redan är döda. Förvisso försvinner de flesta med ME från det som räknas som ett normalt liv, och vi mår tydligen som döende personer. Men jag ÄR inte död. Jag vägrar att ses som en förlorad person som alla förväntas sakna (inklusive jag själv). Jag lever och mitt liv spelar roll även om jag inte kan vara synlig på samma sätt som tidigare. En död person har inga behov, ingen egen vilja och ingen röst. Men det har jag.

Hur tror du det känns för mig om du saknar mig som om jag vore död?

Den här dagen ska handla om våra mänskliga rättigheter. Om hur vi trots svår sjukdom utsätts för bristande patientsäkerhet, vårdvåld och myndighetsmissbruk. Om vad som behöver åtgärdas akut och vad som behövs på lång sikt

Se oss, hör oss och ta oss på allvar! För vi lever.

Bakgrunden till min text finns här:

”Förgätmigej (Forget ME not) har historiskt symboliserat en förlorad älskade, och därför blivit en internationell symbol för sjukdomen ME. Den representerar alla som saknas av sina vänner och familj. De som saknas ute i arbetslivet och de som saknar sitt forna Jag. Samt alla de som saknar de sjuka!” (Patientförbundets facebooksida)

En legend bakom förgätmigejs namn:

”Enligt legenden så utspelade sig följande händelse på medeltiden: En riddare och hans fästmö gick längs en flod när han plockade en bukett med förgätmigej. Eftersom hans rustning var så tung så ramlade han i vattnet. Strax innan han drunknade kastade han buketten till sin älskade och ropade ”förgät mig ej”.” (Wikipedia)

Eremitens rehab: Grundkurs i ME och PEM

Min blogg: Är ME en svår sjukdom?

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.