Ingen vinner en stafett på egen hand

Jag får ofta kommentarer som handlar om att jag borde skicka mina texter och analyser vidare till olika instanser. Förslagen handlar om önskningar om att jag ska kontakta allt från politiker till myndigheter och media.

Jag blir glad över att få veta att mina texter lyfter viktiga saker som behöver nå fler, samtidigt som jag upplever de här kommentarerna som kravfyllda förväntningar som är helt orimliga för mig att kunna uppfylla och min ork räcker inte till att berätta varför för varje enskild person.

Så jag skriver här.

När jag blev sjuk började jag tänka jag högt i en blogg. Jag formulerade mig om mina nya livsförutsättningar. Skrivandet blev ett verktyg som kom att handla om mycket mer än kommunikation. Det blev ett sätt för mig att tänka, förstå och minnas. En strategi för att överleva.

Numera tänker jag oftast för mig själv men fortfarande i skrivande form. Vissa saker väljer jag att publicera eftersom jag har förstått att texterna är till hjälp för fler. När jag reflekterar över något skriver jag parallellt. Det ni läser är min tankeprocess, mina känslor och min frustration.

Om jag ska kommunicera det jag skrivit vidare krävs ytterligare ett steg. Något som tar enormt mycket mer energi för mig. Mer kapacitet än vad jag har. Och det är därför kommentarerna om att jag borde skicka vidare mina texter känns kravfyllda. För det är inte möjligt utan att jag ökar mer än jag tål.

När jag publicerat en text på bloggen har jag nått min gräns. Även om jag har större kapacitet nu än för ett par år sedan är just kommunikation en sån där sak jag ofta stupar på. Som att svara på era kommentarer eller mejl. Jag klarar bara en bråkdel av vad jag vill.

Det jag egentligen ville säga är att jag inte kan göra allt det där ni tänker att jag kan göra. För om jag ska göra det ni vill att jag ska göra kan jag inte göra det jag gör nu, och det måste jag ju om jag ska kunna göra det ni vill.

För mig är bloggen en kanal där jag når ut till många. Det vet jag. Men om ni vill att det jag skriver ska nå ut till ännu fler eller till specifika personer måste ni hjälpa mig. För även om jag inte orkar finns en möjlighet för dig att ta vid.

Så se mina texter som en stafettpinne, och kom ihåg att ingen vinner en stafett på egen hand.

/Eremiten ❤️