Hon hinner inte.

Det beskedet känns som ett slag i magen. Journalisten som hörde av sig till min vän strax efter vår anmälan till Justitiekanslern (JK) i slutet på mars kommer inte att publicera intervjun om den pågående tillsynen, på grund av tidsbrist. Det känns så oerhört nedslående.

Som jag berättat om tidigare har jag och en vän anmält Region Västerbotten till JK på grund av regionens undermåliga hantering av mina begäran om att ta del av offentliga handlingar. Och JK startade en tillsyn som nu pågår för fullt.

Jag vet ju att många av er har tipsat media om de texter jag skrivit om ME-mottagningen i Västerbotten. Men tråkigt nog har faktiskt inte en enda vänt sig till mig för att få veta mer. Jag har haft sporadisk kontakt med ett par journalister som jag själv tipsat. Men det är allt. Så den här journalisten var faktiskt den första som tog ett eget uppsökande initiativ. Intervjun gjordes per mejl eftersom min vän också är svårt sjuk i ME, men materialet ligger nu och skvalpar i en dator nånstans. Och kommer inte publiceras.

Media missar bollen igen. Eller rättare sagt, de väljer bort bollen. Jag har tidigare berättat om varför JKs tillsyn är så viktig och när media nu aktivt väljer bort att rapportera om den, när de bestämmer att brott mot grundlagen som drabbar personer med Myalgisk Encefalomyelit (ME) inte är av allmänintresse. Då tar de ställning för samhällets agerade.

Jag berättar om det här för att ni ska veta att media vet, men väljer att se bort.

Det här är ju ett generellt problem när det gäller ME. Att vi då och då ser reportage om enskilda ME-sjuka men att det sällan rapporteras om strukturella problem. Och det gäller även situationen i Västerbotten. Media har berättat om det regionen själva valt att gå ut med men väldigt lite om de andra delarna. Ingen har exempelvis skrivit om det problematiska innehållet i den digitala rehabiliteringen eller nu om JKs tillsyn.

Media är en statsmakt som ska granska andra makthavare. Men när de strukturella orsakerna till att ME-sjuka behandlas illa aldrig granskas så kan vård, forskare och myndigheter fortsätta. I stället för att media synliggör strukturella orsaker så så får vi det eviga rabblandet om att ingen vet något om sjukdomen. Men det är ju inte sant och det är inte därför vi behandlas illa. I fallet i Västerbotten så har man ju aktivt låtit bli att använda den kunskap om ME som finns.

Samma journalist som intervjuade min vän har nyligen publicerat en granskning som handlar om ett av regionens stora it- avtal. Hon berättar där om avtal som inte följts, handlingar som inte diarieförts direkt och användning av sekretess på ett tveksamt sätt. Granskningen handlar alltså om allmänna handlingar som hanteras på ett felaktigt sätt. Det är svårt att låta bli att dra paralleller till hur handlingarna i vårt ärende som föranledde JKs tillsyn har hanteras. För det som lyfts i artikelserien är faktiskt samma sorts problem som JK just nu granskar. Dessutom är samma regiondirektör inblandad i båda fallen.

Det får mig att undra om det här är ett systematiskt agerande från regionens sida.

Men den bollen väljer media bort nu. Journalisten missar ett guldläge där hon dels hade kunnat visa på varför tillsynen är så viktig men också att det finns tecken på att problemen går djupare än att bara handla om slarv och okunskap. Hennes gräv skulle kunna bekräfta att det som hänt vid ME-mottagningen och hanteringen av allmänna handlingar är en del av en kultur hos region Västerbotten.

Här hittar du en sammanfattning av problemen kring ME-mottagningen i region Västerbotten

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.