Absurd paradox

Mitt liv är en motsägelse

En absurd paradox

Min kropps reaktion på aktivitet

Är minst sagt oortodox

Mitt inre bubblar och glöder

Har ett sjuhelsikes driv

Men kroppen kräver att jag står på bromsen

Säger: Andas nu och var passiv

Kraften i mig är min svaga punkt

Min akilleshäl

Behöver alltid bromsa, streta emot min vilja

Säga nej tack och tyvärr på grund av utrymmesskäl

Om jag släpper drivet fritt

Låter lusten bubbla och viljan dra

Krymper livet istället

Och kroppen skriker låt mig va

Jag tvingas backa och stänga av

Avbryta allt och dra i bromsen

Symtomen stegrar sjukdomen accelererar

Jag tvingas ligga still fast kraften bubblar än

Men trots att plågan dundrar på

Och kroppen min gått ut i strejk

Tittar du på mig med misstrogen min

Och påstår att allt måste vara fejk

Hör på. Det funkar inte så här

Din sjukdom saknar logik

Du behöver komma igång, öka successivt

Så blir det bra igen per automatik

Vissa säger att sjukdom är ett val

Kallar arbetsoförmåga en livsstil

De tror att de kan håna och plåga oss fri

Men I stället driver de oss i exil

För det handlar inte om brist på vilja

Om att sakna motivation

Jag är sjuk på riktigt

Långt från din politiska konstruktion