En ableistisk fantasi!

Jag reagerar varje gång jag ser någon berätta om en prövning de gått igenom, något man uppnått eller genomfört och de avslutar med ”Kan jag så kan du” för att uppmuntra andra att försöka.

Jag förstår att det är tänkt som en positiv inspiration. Att man vill visa att något inte är ouppnåeligt. Att det är möjligt för alla, att det inte krävs särskilda egenskaper.

Att bara du lägger manken till så går det.

Men alla kan faktiskt inte. Hur gärna de än vill och hur mycket de än kämpar. Alla konsekvenser av sjukdomar och funktionsnedsättningar går inte komma runt med vilja eller jävlar anamma.

När det är så och världen runtomkring häver hur sig ”Kan jag så kan du!” eller ”Alla kan!” utan hänsyn till alla oss som inte kan blir det varken uppmuntran eller positiv inspiration.

Att till och med du lyckades är inte samma sak som att alla kan. Även om du tycker att dina förutsättningar var svåra och du klarade det tack vare din järnvilja.

Det är tyvärr en kränkande ableistisk fantasi.