Stockholms universitet skriver att en forskningsgrupp har presenterat ny forskning ”som breddar förståelsen av kroniska utmattningssyndrom, inklusive CFS/ME och postcovid-tillstånd, som ibland har sett som obotliga sjukdomar.” De skriver också att ”Slutsatserna kan ge nytt hopp för patienter som lider av dessa tillstånd.

I nyheten som finns upplagd på Stockholms universitets hemsida framgår att den här forskningsgruppen menar att ME, postcovid och dylika tillstånd ska ses som hjärnans respons på biopsykosociala faktorer snarare än att vara resultatet av en sjukdomsprocess och för att komma tillrätta med problemen förespråkar man bland annat gradvis utökad aktivitet och kognitiv beteendeterapi.

Ytterligare ett citat från SU:s hemsida:

”I artikeln, som publicerades i Scandinavian Journal of Primary Healthcare, ges också ett alternativ till dagens praxis som säger att det bästa sättet att hantera dessa tillstånd är genom långvarig vila, isolering och minskning av sociala och sensoriska stimuli. I stället betonas möjligheten att patienter kan bli bättre och i vissa fall även friska med hjälp av strategier som är inriktade på tankar, beteenden eller att minska stress.”

Det är bara det att den här nyheten är full av falsk information.

För det första finns det ingen ny forskning. I den norska pressreleasen framgår det till och med att detta är ett förslag baserat på gammal forskning:

”Oslo Chronic Fatigue Consortium Offers a Fresh Perspective on Chronic Fatigue Syndromes and Post-Covid Conditions/…/The ‘Oslo Chronic Fatigue Consortium,’ comprising a dedicated group of researchers, clinicians, and patient representatives, is challenging the prevailing notion that chronic fatigue syndromes, including CFS/ME and post-covid conditions, are incurable diseases. Instead, they present a view, backed by research, that brings new hope to patients suffering from these conditions.”

För det andra är sammanslutningen inte en forskningsgrupp utan en samling människor som av olika anledningar hänger fast vid en utdaterad förklaringsmodell av ME som man nu också vill kleta på postcovid. Ja, vissa är forskare men det finns också företagare med som under lång tid marknadsfört sina egna metoder som lösningen för den här patientgruppen. Bland namnen hittar vi Michael Sharpe, Per Fink och Live Landmark.

För det tredje väljer Stockholms universitet att presentera dessa falska uppgifter utan varken källhänvisning eller länk vilket gör den svårare att faktagranska.

Jag har läst både pressreleasen och artikeln som den här nyheten bygger på, och innehållet är dessutom mycket problematiskt i sig själv, utan Stockholms universitets falska tillägg. Nina E. Steinkopf publicerade en bra sammanfattning av problemen redan under förra veckan. Läs gärna hennes artikel som avslutas med dessa ord:

”UiOs pressemelding inneholder ingen nyhet. Konsortiet tilbyr et 30 år gammelt perspektiv som er i strid med ny vitenskap og en tilnærming som har gjort stor skade på mange ME-pasienter.”

Jag förstår inte hur Stockholms universitet kan ha så dålig koll på vad man publicerar på sin hemsida. Det här handlar ju inte bara om att det ser väldigt illa ut att de publicerat rent falska uppgifter utan att uppge källa – utan om att dessa uppgifter tillsammans med orginalartikeln riskerar att leda till att personer med ME och postcovid får ännu sämre vård och bemötande än de får idag.

Vidare läsning om:

Michael Sharpe och PACE-studien

Per Fink och funktionella lidelser

Live Landmark och Lightning process


Alla inlägg i serien:

Universitet sprider falska uppgifter

Gammal skåpmat

Stockholms universitet backar från påstående om ny forskning

Lobbyism, inte okunskap

Med ett öga i backspegeln

Stoppa BPS-lobbyn en gång för alla!


Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.