Stoppa BPS-lobbyn en gång för alla!

En reflektion kring varför vi inte kan avfärda det biopsykosociala nätverkets (hädanefter kallad BPS-lobbyn) senaste utspel som trams. Innan du läser vidare vill jag att du som inte läst de tidigare inläggen gör det. Annars kommer du ha svårt att förstå vad jag menar med den här texten. Länkar finns längst ner i detta inlägg.

Jag har sett det så många gånger. Personer som är insatta hur svår sjukdom ME är och vilka problem vi har med vård och myndigheter men som ändå inte kan ta in historien kring BPS-lobbyn, PACE-studien och författarnas kopplingar till försäkringsindustrin. Vi ME-sjuka som varnat för problemen med den forskning som lobbyn bedriver, och riskerna med att delta, har till och med avfärdats som bråkstakar av vissa av ”våra egna”.

Jag förstår att det kan vara svårt att ta något av det lobbyisterna säger och gör seriöst, och att man därför han ta svårt att tänka sig att någon, i synnerhet vårdpersonal skulle göra det. Men tro mig, en stor anledning till ett personer med ME och nu postcovid har svårt att bli tagna på allvar kan härröras till vad personer i detta nätverk haft för sig historiskt. (Se mitt förra inlägg).

Att avfärda BPS-lobbyn som ofarliga tokstollar och att aldrig bemöta deras propaganda kommer inte leda till att de försvinner.

Det som har hänt under veckan är bara en upprepning av vad som tidigare skett. Och när stora samhällsinstitutioner som universitet och media lallar med istället för att kolla upp forskningen och personerna bakom den blir de megafoner för lobbyisternas verklighetsfrånvända propaganda. BPS-lobbyisterna har kört på i samma stil sedan 90-talet och det har skadat ME-sjuka svårt.

Hanne Kjöller har som en händelse publicerat en ny ledare med relaterat innehåll (4/10). Hon pratar om att sjukskrivningar är skadliga. Hon menar att folk löser andra problem som ”vantrivsel, dåliga chefer, konflikter eller andra påfrestningar i livet” med att sjukskriva sig vilket leder till ”överutnyttjande som både kostar pengar och lidande.”

Kjöller skriver i princip att det är patienternas fel att läkare blir sjuka och flyr primärvården. Hon har intervjuat en läkare som i stället för att fly konstaterat att majoriteten av sjukskrivningarna på hans klinik varit felaktiga:

”Han konstaterade att en majoritet av alla sjukskrivningar som gjordes på vårdcentralen var felaktiga. Symtomen är inte sällan överlappande: ”Det brukar handla om en mix av stress, trötthet, värk, ångest, nedstämdhet och ackumulerade negativa livshändelser.” Diagnosticerandet kan variera mellan utmattningssyndrom, ME och postcovid. Gemensamt är dock att den sjukskrivna brukar bli tröttare, få mer ångest och värk under sjukskrivningen. Kristoffer Domargård beskriver en situation där läkaren till sist får ägna hela sin arbetstid åt att underhålla destruktiva beteenden. Konfliktundvikande doktorer tenderar att bli helt uppätna av den vårdefterfrågan de själva är med och skapar. Det är återbesök som ska bokas in, sjukintyg som ska förlängas, brev från Försäkringskassan och arbetsgivaren som ska besvaras. Och så patienten som får nya symtom – av den destruktiva sjukskrivningen – och behöver nya läkemedel.”

Lösningen. Att sjukskriva mindre, att förskriva mindre läkemedel och att ha en chef som motar patienternas klagomål genom att försvara läkaren. Utan att nämna hur svårt dessa patienter har att överhuvudtaget få igenom en sjukskriva hos försäkringskassan pratar läkaren (eller är det Kjöller?) om ”destruktiva beteenden”, ökad vårdefterfrågan, och att patienterna blir sjukare av den ”destruktiva sjukskrivningen”.

Kjöller har genom sina tidigare texter visat att hon är en ivrig BPS-anhängare. För inte så länge sedan hyllade hon exempelvis Per Fink som är endel av BPS-lobbyn och en av författarna till den nyligen publicerade propaganda-artikeln. Han bor och verkar i Danmark där ME sedan länge behandlas på det sätt lobbynätverket önskar.

I mitt förra inlägg berättade jag att några av lobbyisterna under 90-talet var anställda i försäkringsbranschen och för deras räkning tog fram en behandling för personer med ME eftersom de behövde komma tillrätta med de ”stora kostnader” som de hade på grund av alla ME-sjuka som begärde ut ersättning från sin försäkring. Parallellt lobbade de för var att ME skulle klassificeras som en funktionell störning där patienternas symtom och beteende snarare berodde på felaktiga tankemönster än på sjukdom. Behandlingen man erbjöd var KBT och gradvis utökad träning. Om patienten inte blev bättre hänvisade man till att de inte förändrat sitt tankesätt tillräckligt.

Det är lätt att avfärda Kjöllers krönika med att det är trams och okunskap. För så här ska det ju faktiskt inte fungera. I socialförsäkringsbalken står det:

”En försäkrad har rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Med sjukdom likställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken det lämnats sjukpenning, om tillståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.” (Socialförsäkringsbalken kapitel 27)

Men BPS-lobbyns senaste härjningar har handlat om ME, utmattningssyndrom och postcovid. Samma diagnoser som Kjöller tar upp i sin krönika. Och attityden är densamma.

I pressmeddelandet skriver de (min översättning från engelskan):

”Samtidigt som konsortiet erkänner verkligheten av symptomen förknippade med dessa tillstånd, föreslår konsortiet att de sannolikt härrör från det komplexa samspelet mellan biologiska, psykologiska och sociala faktorer, snarare än en enskild sjukdomsprocess. Potentiella bidragande faktorer inkluderar den bestående aktiveringen av det neurobiologiska stresssvaret, åtföljt av motsvarande förändringar i immunologiska, hormonella, kognitiva och beteendemässiga domäner. Dessutom hävdar konsortiet att symtom är mer benägna att kvarstå när de uppfattas som hotfulla, vilket leder till att man undviker aktiviteter som tros förvärra dem. De ifrågasätter också det konventionella tillvägagångssättet med långvarig vila, social isolering och undvikande av sinnesintryck som den bästa copingstrategin. Istället förespråkar de en väg till återhämtning som innebär att hjälpa patienter att utveckla en mindre hotfull förståelse för sina symtom och stödja deras gradvisa återgång till normala aktiviteter.”

Ni hör vad de säger va? De här patienterna ska inte undvika sånt de tror förvärrar symtomen (som arbete?) och de ska bli bättre genom att förstå att det inte är farligt att ha symtom (sjukskriv för guds skull inte?).

Med ett öga i backspegeln och ett i framtiden. Vad skulle hända med sjukskrivningarna om BPS-lobbyn fick inflytande över definitionen av sjukdom? Och vad skulle hända om KBT med gradvis utökad aktivitet (återigen) skulle dominera behandlingen av postinfektiösa tillstånd? Skulle läkare överhuvudtaget sjukskriva då? Och skulle vi få någon vård som inte skadade oss?

Vi kan inte låta detta hända. Vi måste protestera. Högljutt och samstämt. Stoppa BPS-lobbyn en gång för alla. NU!

---

Alla inlägg i serien:

Universitet sprider falska uppgifter

Gammal skåpmat

Stockholms universitet backar från påstående om ny forskning

Lobbyism, inte okunskap

Med ett öga i backspegeln

Stoppa BPS-lobbyn en gång för alla!