Jag har läst ETC:s granskning ”Virusläkaren experimenterar på svårt sjuka: ”Han måste stoppas”” som publicerades igår den 26/10-23. Eftersom artikeln är låst och det här gäller en klinik som riktar sig till personer postinfektiös sjukdom (som patienter med Myalgisk Encefalomyelit (ME) och postcovid) i sin marknadsföring så tänkte jag försöka sammanfatta artikeln. Alla citat kommer från ETC.

Jag vet att många är upprörda över den här granskningen men jag tror att det är viktigt att vi läser och försöker förstå vad de patienter och anhöriga som kommer till tals i artikeln faktiskt berättar. Och om vi vill ha en god och säker vård även för ME-sjuka så behöver vi acceptera granskning av både den ”vanliga” vården och vården som vänder sig specifikt till personer med vår diagnos.

ETC:s granskning utgår från anmälningar och tips som inkommit till Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) under tiden kliniken har varit öppen. Därutöver har man gjort intervjuer med patienter, anhöriga samt läkare och forskare med insyn i läkarens tidigare och nuvarande verksamhet. Det hänvisas också till en Facebookgrupp för patienter. Fokus för deras granskning ligger på vårdskador och patientsäkerhet.

I artikeln framkommer att läkaren skriver ut många olika läkemedel samtidigt till sina patienter, ofta i höga doser.

”Som behandling får patienterna en cocktail av olika läkemedel, flera av dem vanliga vid behandling av patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar eller med hiv/aids. Läkaren ordinerar också återkommande alkoholavvänjningsmedicinen Antabus, diabetesmedicin, Alvesco, hajleverolja, nitroglycerin i sprayform, ögondropparna Lomudal (som ska blandas med vatten och sväljas), valnötsbark och Desmospressin – en medicin som vanligen skrivs ut mot sängvätning hos barn.”

I anmälningarna till IVO och i intervjuerna framkommer att det finns patienter som fått svåra biverkningar av sin behandling. Bland annat nämns psykos, permanenta nervskador i fötterna, medicinsk förgiftning och förvirring.

”Min sambo var rakt av en försökskanin. Man testade olika mediciner på honom. Vi tänkte då att det är typ värt det, för blir man frisk så får man livet tillbaka. Men min sambo kände ingen skillnad eller någon förbättring. Istället fick han en psykos av biverkningarna från Antabus, säger patients en anhörig till Dagens ETC.”

Även andra allvarliga incidenter lyfts fram i artikeln. En kvinna säger att hon opererat bort livmodern på inrådan av läkaren utan effekt på sjukdomen och en annan ordinerades så höga doser av en antiviral medicin trots sin blödarsjuka att hennes koagulationsläkare menade att hon hade kunnat dö om hon hade tagit dem.

”Efter att hennes blodprover analyserats fick hon veta att det var lämpligt att börja med en hög dos, trots att hon har en form av blödarsjuka. – Efteråt kontaktade jag min koagulationsmottagning för att dubbelkolla att jag kunde ta så höga doser och då sa de direkt att “nej, det kan du absolut inte göra, du skulle kunna dö”.”

Tidigare kollegor till läkaren är mycket kritiska och pekar på att de sett allvarliga brister i vården på kliniken, bland annat när det gäller uppföljning, dokumentation och mängden mediciner som förskrivs utanför godkänd indikation, så kallad ”off label”-förskrivning. Den ena läkaren förklarar att den typ av behandling som utförs på kliniken bör göras inom forskning. Enligt artikeln finns inga tillstånd för den typ av forskning.

”Vi i läkarkåren följer Hippokrates ed. I bästa fall ska vi bota, alltid lindra och trösta – men aldrig skada. Det är därför det finns ett så strikt regelverk kring läkemedel som ges utanför indikation, särskilt läkemedel med potentiellt farliga biverkningar. Sådana behandlingar bör ges i studieform. Här har dock behandling skett utan vederbörliga tillstånd vilket är anmärkningsvärt.”

Läkaren själv hävdar dock att inga läkemedel förskrivs för något annat än de är godkända för och att det inte pågår någon forskning vid kliniken. Han säger också att han varken tror på eller behandlar ME. Dessutom tillbakavisar han all den kritik som framkommit både från patienter och kollegor.

”Han säger att behandlingen på kliniken inte är experimentell, att inga patienter har fått några bestående men, att alla patienter får ut sina journaler och att han inte alls skriver ut medicin off label. Han behandlar nämligen inte ME, trots att han marknadsför sig mot patientgruppen. – Jag tror inte att ME finns. Men eftersom vi i Sverige har fixerat oss vid ME kommer vi inte runt det. Det behövs en hel karriär för att begripa det här. I mitt fält är jag ledande i Skandinavien. 80 procent av mina patienter blir bättre och ingen blir sämre varaktigt. Jag har legat i framkant och gör mitt jobb. Jag gör det ”by the book”.”

I olika kommentarsfält ser jag att många hävdar att ETC:s granskning handlar om ett fåtal missnöjda patienter och det därför ger en vinklad och felaktig bild av kliniken. Jag har två problem med det påståendet. För det första handlar det vi fått läsa i den här artikeln inte om missnöjda patienter utan om människor som berättar om eller har anmält vårdskador till IVO. Och för det andra vet vi faktiskt inte om det är få som har drabbats av vårdskador då ingen oberoende part har undersökt detta, vad jag vet.

I Sverige finns hursomhelst en nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet. Visionen är ”God och säker vård, överallt och alltid” Det övergripande målet är att _ingen_ patient ska drabbas av vårdskada. Detta gäller all vård, även ME-mottagningar där det finns patienter som berättar att de är nöjda.


Fler texter på samma tema:

Dagens ETC granskar ME-klinik

Inte ingenting

IVO utreder inte alla klagomål

Hur ska vården hantera vårdskador och patientsäkerhet?

Off label-förskrivning av läkemedel


Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.