Sveriges Radio missar den avgörande frågan

Igår tog Sveriges radio och Studio 1 upp situationen kring ME-vården i region Stockholm. Fokus för inslagen ligger på konsekvenserna av att region Stockholm efter att man ha sagt upp avtalet med Bragée ME-center har öppnat specialistvård i egen regi som enbart tar emot patienter för utredning. Behandlingsansvaret ligger på primärvården som nu i hög utsträckning inte fortsätter att förskriva de läkemedel som provats ut via Bragée ME-center.

I inslaget framkommer att anledningen till att primärvården inte förskriver dessa läkemedel är att det saknas evidens. De läkemedel som omnämns är B12-injektioner, LDN och Q10.

I mina ögon finns det många problematiska aspekter i det som hänt. Jag ska försöka förklara hur jag tänker.

När regionen sa upp avtalet med Bragée ME-center valde dessa att själva stänga mottagningen i förtid. Det innebar att patienter slussades ut till primärvården ett helt år tidigare än regionen räknat med och de tvingades därmed att forcera arbetet med att få igång den postinfektiösa mottagningen i tid. Huruvida mottagningen hade fått behandlingsansvaret i stället för primärvården vid ett senare öppnande är dock högst oklart. I diskussionerna som blev efter regionen sade upp avtalet förstod jag det som att politikerna menade att det redan i Bragées avtal framkom att primärvården var patienternas huvudsakliga vårdgivare och att de bara skulle vara inskrivna hos Bragée tillfälligt. Oavsett har Bragée ME-centers agerande i detta försatt ME-sjuka i en situation där deras vård plötsligt har avbrutits och att behovet av att primärvården skulle ta över kom i ett läge där ingenting varit förberett.

Personer med ME har ofta mycket negativa erfarenheter från primärvården då många läkare saknar kunskap om sjukdomen. De finns även ideologiska aspekter av vården som påverkar, där ME bedöms som medicinskt oförklarade symtom (MOS) eller ett funktionellt tillstånd. Oavsett om det är okunskap eller ideologi som påverkar leder det ofta till felbehandling och vårdskador. Att region Stockholm då väljer att lägga huvudansvaret för behandling på primärvården är djupt problematiskt och kan leda till att ME-sjuka i hög utsträckning fortsätter skadas utan att primärvården ens förstår att de gör skada. Samma sak har region Västerbotten gjort tidigare och även södra sjukvårdsregionen verkar vara inne på samma linje. En mycket oroväckande trend då specialistmottagningar i högre grad har möjlighet att följa det aktuella forskningssläget samtidigt som man träffar fler patienter och därmed ökar sin egen kunskap om ME-sjukas situation.

Samtidigt som nuvarande situation är frustrerande är det begripligt att primärvårdens läkare inte vill skriva ut mediciner de inte har erfarenhet av. Detta blir naturligtvis ännu svårare när det handlar om en patientgrupp de i hög utsträckning saknar kunskap om och kanske även har (skadliga) förutfattade meningar om. Om läkemedlen, som patienterna tidigare fått utskrivna, utöver detta saknar evidens är det naturligt att motståndet blir ännu större.

Ordföranden från RME menar dock att även om det saknas evidens finns det beprövad erfarenhet av medicinerna och att det är detta som är anledningen till att patienterna tidigare fått dessa mediciner förskrivna.

När jag hör inslaget och diskussionerna i studion saknar jag dock en avgörande fråga.

I november 2023 skrev jag ett inlägg som handlar om off label-förskrivning av läkemedel och det är utifrån saker jag lärde mig då som min fråga idag utgår ifrån. Begreppet off label betyder att en läkare kan göra ett undantag och använda ett läkemedel till en patient utanför godkända indikationer (det som tex framgår på bipacksedlar och i FASS). Det vill säga för en annan diagnos än vad medicinen rekommenderas för, eller i en annan dos eller intervall, eller för en annan ålder. Off label-förskrivning är dock inte samma sak som experimentell medicin eftersom förskrivningen fortfarande måste vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Om detta inte finns behöver patienterna få medicinen inom ramen för ett forskningsprojekt i stället.

Så här skriver Läkemedelsverket:

”Läkemedelsverkets uppfattning är att godkänt läkemedel med godkänd indikation bör vara förstahandsval. För off label-användning gäller att dokumenterad vetenskap och beprövad erfarenhet ska ligga till grund för användning av ett godkänt läkemedel på icke-godkänd indikation. Behandlingen sker på den förskrivande läkarens ansvar./…/Saknas vetenskap och beprövad erfarenhet bör användning ske i form av kliniska studier och/eller att marknadsförande företag utreder om tillgängliga studier är tillräckliga för att ansöka om ett godkännande. Vid mer omfattande användning utanför det regulatoriska godkännandet som kan motiveras av vetenskap och beprövad erfarenhet vill Läkemedelsverket betona vikten av lämplig säkerhetsuppföljning, till exemepel via register, och att misstänkta biverkningar anmäls.”

Den fråga som aktualiserades för mig när jag tog del av inslagen är om det finns tillräckligt med vetenskap och beprövad erfarenhet för att förskriva ut de aktuella läkemedlen enligt principen för off label. Det vill säga:

Är det tillräckligt att det finns beprövad erfarenhet om man samtidigt säger att evidens saknas?

Jag har inget svar på den här frågan. Men om det finns tillräckligt med dokumenterad vetenskap och beprövad erfarenhet för off label-förskrivning när det gäller dessa läkemedel, så är det ju faktiskt möjligt att även allmänläkare utnyttjar detta för att motivera fortsatt behandling inom primärvården.

Är det däremot så att tillräcklig vetenskap och beprövad erfarenhet saknas, så blir ju istället frågan varför förskrivningen hittills inte har gjorts inom kliniska studier? Om så vore fallet hade ju förutsättningarna för behandling styrts av studiens upplägg snarare än byte av ansvarig behandlare. Och eventuella positiva resultat hade kunnat komma fler ME-sjuka till del längre fram.

Oavsett vilket svaret på frågan är har många ME-sjuka redan hunnit hamna i en för jävlig situation. Och det ät fruktansvärt orättvist.

---

Här finns länk till gårdagens artiklar:

Svårare att få tag på medicin – efter att specialistklinik stängt

Specialistklinik stängde – patienter blir utan medicin