Maran S1A2: Familjen Kamprads stiftelse finansierar forskning om ME

Detta är mitt manus till avsnitt 2 i dokumentärpodden Maran. Klicka på denna länk om du vill lyssna.

Varje avsnitt i den här serien är en del av en sammanhängande berättelse. Det finns en röd tråd. Så lyssna i nummerordning och se till att du inte missar något avsnitt. Om du hellre läser med ögonen än öronen, eller om du vill granska mina källor, så hittar du text och källor på min blogg samma dag som ett nytt avsnitt publiceras. Där finns även samlad information om diagnosen Myalgisk Encefalomyelit (ME). Adressen finns i presentationen.

I november 2022 ramlar jag över en notis om att Familjen Kamprads stiftelse beviljat läkaren Jonas Axelsson 5 miljoner kronor till en studie om ME. Jag hajar till. Forskning om ME genererar sällan särskilt stora summor. Varken i Sverige eller utomlands. Så i den värld jag lever i är detta en stor nyhet. Ändå hade jag vid den här tiden inte hört det minsta lilla rykte om att något skulle vara på gång. 

Så märkligt.

Notisen beskriver i alla fall studien som ”En placebo-kontrollerad behandlingsstudie för paradigmskifte i hur primärvården handlägger sjuka med psykisk ohälsa och kronisk smärta till följd av para-viral sjukdom, även kallat myalgisk encefalomyelit (förkortat ME/CFS), kroniskt trötthetssyndrom.”.

Jag googlar direkt vidare efter mer information, men hittar ingen, så jag pratar med en vän som är insatt i forskningsfrågor och vi bestämmer oss för att tillsammans försöka ta reda på mer. Etikprövningsmyndigheten hittar ingen ansökan för en sådan studie, det brukar annars vara en bra källa för att kunna få en bild av en studies innehåll. Min vän mejlar därför direkt till Kamprad och efterfrågar underlaget för det beviljade anslaget men blir hänvisad till Karolinska Institutet (KI) och Ameliekliniken där de säger att Axelsson är verksam. KI hävdar dock att han inte arbetar där sedan flera år tillbaka och de har heller inte hört talas om någon studie med detta namn. Ameliekliniken svarar inte på våra kontaktförsök vilket tvingar mig att lägga allt åt sidan ett tag. 

Kampradstiftelsens annonsering gnager dock i bakhuvudet och jag mejlar etikprövningsmyndigheten ett par gånger till under våren 2023 för att se om någon ansökan kommit in, men får nekande svar.

Under sommaren 2023 landar dock både ansökan till Kamprad och kopior på e-post rörande studien i min inbox. Jag börjar läsa på och gräva lite djupare kring sånt som jag inte riktigt får ihop, men blir avbruten när det börjar gå rykten om att patienter anmält kliniken till IVO och att media granskar. Det upprörda läget som uppstår i ME-communityn, och hetsen mot patienterna som skickat klagomål till IVO, gör att jag lägger ner mina försök att få klarhet i studien. Jag byter spår och koncentrerar mig på patienterna och vården.

Men nu är det hög tid att ta tag i det här. Att försöka förstå. Och jag tänkte att du skulle få följa med på vägen.

Jag börjar med att sammanfatta Axelssons ansökan till Kamprad. I avsnitten som följer kommer jag att gräva djupare i valda delar för att få klarhet i det som skaver. 

Redan i notisen om studien likställs paraviral sjukdom med ME/CFS och i ansökan anges även diagnoskoden G93.3. Benämningarna ME/CFS och paraviral sjukdom (PVS) används som olika namn på samma diagnos. Sjukdomen beskrivs som vanlig och ”mycket handikappande” med många olika symtom. Ansökan nämner inget om vilka symtom som krävs för att få ME-diagnos utan räknar upp ett antal symtom: Det som sticker ut är främst att belastningsutlöst symtomförvärring (PEM) beskrivs men inte nämns vid namn och att demens finns inkluderat bland symtomen. Det har jag aldrig stött på förut. Att sjukdomen kan vara olika svår framgår men det finns ingen beskrivning av de olika svårighetsgraderna.

Kunskapsläget om sjukdomen hos vård och allmänhet är dåligt och ansökan går igenom olika tänkbara orsaker till detta. Den tar upp att bakomliggande orsaker till sjukdomen inte är klarlagda, att de drabbade i hög grad är kvinnor och att de sjuka har diffusa neurologiska symtom. Axelsson menar också att en bidragande orsak till bristen på kunskap är att vårdens fokus ligger på symtomlindring då det saknas botande behandling. Han menar också att avsaknaden av vedertagen diagnostik bidrar. 

Målet med Kampradstudien är att ändra på det här. I ansökan framgår att Axelsson och hans kollegor har utvecklat ett nytt sätt att diagnosticera och behandla ME/PVS. Genom att göra en placebokontrollerad behandlingsstudie vill Axelsson ”ta fram evidens” (ja han uttrycker sig faktiskt så) för att ”övertyga relevanta instanser” om att den egenutvecklade metoden och läkemedlen som ska prövas faktiskt fungerar. 

I ansökan presenteras vårdens och Socialstyrelsens krav på evidens som ett hinder för att patienterna ska få tillgång till den behandling Axelsson säger sig veta fungerar. Han berättar att han har testat metoden på sina patienter vid Ameliekliniken men att han trots att metoden fungerar inte har lyckats sprida den till ”den vanliga vården”. Han skriver att det beror på att vården är oroliga och kräver bevis för att en metod fungerar innan de kan tänka sig att testa att den verkligen gör det.

Studien, som är en dubbelblind, randomiserad cross-over-studie, går ut på att 30 patienter ska väljas ut med hjälp av Axelssons metod. Dessa ska sedan behandlas med antingen placebo eller ett antiviralt läkemedel tillsammans med ett tillskott som ska stärka mitokondriens funktion. Målet är att sedan, med objektiva och subjektiva mått, visa att de som behandlas med den aktiva substansen har förbättrats. Axelsson räknar med att projektet kan generera en eller ett par vetenskapliga publikationer och att detta kan täcka det behov av evidens som Socialstyrelsen säger saknas. 

Projektet är enligt ansökan ett samarbete mellan Karolinska Universitetslaboratoriet på Karolinska sjukhuset, Ameliekliniken i Stockholm AB och Riksförbundet för ME-patienter (RME) sjuka*. Projektdeltagare är utöver Axelsson själv en biomedicinsk analytiker som ska implementera diagnosmetoden, Amelieklinikens sjuksköterska, som tillsammans med en representant från RME* Riksförbundet för ME-sjuka, ska jobba med rekrytering samt en forskningssjuksköterska som ska anställas för att hålla ihop hela projektet. 

När ansökan skrevs var planen att de första deltagarna skulle inkluderas i studien redan under tredje kvartalet 2023. Resultatet beräknades kunna publiceras i form av vetenskapliga artiklar under andra kvartalet 2026. Men något hände och projektet blev försenat. I februari 2024 finns ännu inte någon ansökan inne hos etikprövningsmyndigheten.

Under hösten 2023 distanserar sig Axelsson från ME i flera forum. Han hävdar att han inte arbetar med den diagnosen. Att han inte tror att ME finns. Att ME är en värdelös slaskdiagnos. Ändå handlar ansökan till Kampradstiftelsen just om ME. 

Hur går det ihop? 

I nästa avsnitt gräver jag vidare i det här. För att försöka förstå. 

* Ändring gjord 2024-03-09 efter att RME uppmärksammat mig på att de inte är samarbetspart i detta projekt och att namnet som nämns i ansökan inte är identiskt med deras.

---