Ett dubbelt våld

Triggervarning: Våld i vården, våldtäkt, övergrepp, vårdvåld

Jag har skrivit mycket om det som jag kallar vårdvåld. Om det systematiska våldet som många av oss utsätts för i kontakt med vård och stödsystemen.

Det är svårt att prata om att den som ska stå för det goda, som ska vårda och hjälpa och av många görs till en ofelbar hjälte – också kan vara förövare. Särskilt svårt är det att nå fram med att goda intentioner inte alltid är tillräckliga. Att även det som görs i ett gott syfte kan skada.

Den som behöver vård befinner sig i en utsatt position. Är underordnad och i beroendeställning. Ju mer utsatt position desto större är också risken att utsättas för våld. Så här skriver Brottsofferjouren om våld mot personer med funktionsnedsättningar.

”Våld mot personer med funktionsnedsättningar är ofta osynligt på det vis att en del personer med funktionsnedsättningar träffar väldigt få personer, kanske bara dem som ger dem vård. Om det då är vårdaren som är förövare är det oerhört svårt att få till en förändring. En del funktionsnedsättningar innebär svårigheter att förstå och göra sig förstådd. Det kan innebära att de inte blir trodda när de försöker berätta om övergreppen eller att de inte förstår att de blivit utsatta för brott.”

”Personer med funktionsnedsättningar är ofta beroende av hjälp från andra såsom assistenter och vårdare, i sin vardag. Det innebär en extra sårbarhet och ökar risken för att osynliggöras. Sårbarheten varierar förstås med funktionsnedsättningen. Vissa kan ha svårt att försvara sig, andra kan ha svårt att uttrycka sina rättigheter. Vissa är beroende av vårdare för att kommunicera med omvärlden. Dessa personer lever många gånger väldigt isolerade och i stort beroende av andra. Det innebär en extra stor sårbarhet.”

Jag vet inte om ni har hört talas om en äldre kvinna som blivit våldtagen av en hemtjänstpersonal i Uppsala? Hon har tidigare berättat om vad hon varit med om i Uppsala nya tidning under pseudonym men har nu har hon trätt fram med namn och bild. [Länk till öppen artikel från den 26/11-24]

Jag tycker att Elsas berättelse är jätteviktig att lyfta fram. Inte bara för att hon behöver få upprättelse utan för att den också är ett exempel på den extra utsatthet någon som är beroende av andras hjälp i sin vardag tvingas leva med. Det är också en berättelse som tydligt visar hur ansvarigas bemötande och hantering av våld också kan leda till mer våld.

Elsas 84 år blev alltså våldtagen av en person som arbetade i hemtjänsten. Av den som skulle vårda och stödja henne i vardagen. Dessutom har hon utsatts för ett flertal andra övergrepp av kommunen i hanteringen av våldtäktsärendet. Faktum är kommunen redan innan våldtäkten agerat möjliggörare åt våldtäktsmannen genom sitt sätt att (inte) hantera tidiga tecken på olämpligt beteende och övergrepp.

Tecken på ett upptrappat våld mot Elsa.

Mannen fick arbeta kvar hos Elsa trots att hon hade larmat om hans olämpliga beteende flera månader innan han till sist våldtog henne. Hon kände obehag och var rädd. I efterhand har det visat sig att kommunen inte ens hade kollat brottsregistret innan anställning och när Elsa upprepade gånger ringde chefen för att berätta om att mannen blottat sig, la hon bara på luren.

”En viktig del i historien handlar om hennes larm till kommunen flera månader innan våldtäkten: hon ringde hemtjänstchefen och berättade att mannen blottat sig för henne, köpt glidmedel ”för äldre” och på andra sätt varit obehagligt närgången. Hon ville därför inte att han skulle komma hem till henne mer. Trots larmet fick mannen jobba kvar.”

Kommunen tvingade alltså Elsa till ett fortsatt beroende av sin förövare. En person som genom sitt arbete hade fri tillgång till hennes hem. Hon var skyddslös – med kommunens goda minne.

Efter våldtäkten fick mannen fortsätta sitt arbete hos äldre i Uppsala. Vad jag förstår hände inget förrän Elsa kontaktade media med hjälp av sitt barnbarn. Kommunen har efter händelsen köpt in krisstöd till sin personal men Elsa har själv fått ordna och bekosta sina samtal med psykolog. Hon vaknar fortfarande på nätterna och är rädd att någon har tagit sig in och gömt sig hemma hos henne. Mannen som våldtog henne hade ju egna nycklar.

I artikeln framkommer att trots att det har gått ett halvår, och kommunen har erkänt att man brustit, har ingen bett Elsa om ursäkt eller erkänt ansvar. Elsa känner själv att de nog inte tycker att hon är värd en ursäkt. Hon har inte ens tillfrågats om händelserna som endel av kommunens utredning. Faktiskt har hon inte ens kunnat få ut utredningen som gjorts om hennes fall i sin helhet, För kommunen har sekretessmarkerat allt som handlar om henne då de anser att saken om henne inte angår henne.

Media har däremot kunnat få ut utredningen i sin helhet, och berättar i artikeln att de delar den med Elsa och hennes barnbarn.

”Efter att Elsa i UNT berättat om våldtäkten och larmet som kom bort lovade kommunen en ny utredning för att gå till botten med sitt agerande. Den utredningen blev klar häromveckan. Men i den har en central person har inte hörts: Elsa själv.

– De tycker nog inte att jag är så viktig, säger hon.”

”Genom att inte höra Elsa och Mimmi har kommunen inte bara missat delar av händelseförloppet.”

”Elsas barnbarn Mimmi häller upp kaffe i Muminkoppar medan vi sätter oss vid köksbordet och tar fram pappren. Vi är här för att visa Elsa kommunens fördjupade utredning av hennes fall. Själv får hon nämligen inte ut den i omaskerat skick: kommunen har sekretessbelagt allt som handlar om henne.

– När jag frågade kommunen varför hon inte får ut den omaskad blev svaret: det här är inget som gäller din mormor, säger Mimmi.

Egentligen är varken Elsa eller Mimmi förvånade. De har hela tiden känt sig små inför kommunen.

– Det är som att jag mest är en siffra. Någon som kostar pengar, säger Elsa.”

Bemötandet kring utredningen och rapporten speglar också hur kommunen bemött Elsa i övrigt efter våldtäkten. Av artikeln i UNT framgår att ingen av de ansvariga informerat Elsa om hur ärendet hanterats. Hon fick inte ens besked om att mannen inte skulle fortsätta jobba hos henne. Elsas barnbarn har nu polisanmält ansvarig chef för tjänstefel.

Våldet Elsa utsatts för är dubbelt. Våldtäkten och övergreppen som föregick det är en del – och hur kommunen sedan hanterat situationen är den andra.

Ord från Myndigheten för delaktighet får avsluta dagens inlägg:

”Risken att utsättas för alla typer av våld är nästan dubbelt så stor för personer med funktionsnedsättning än för dem utan.

Våld kan ta sig många olika uttryck. Det kan handla om att slå någon, ta strypgrepp, sparka, knuffa, hålla fast eller begå sexuella övergrepp. Att använda kränkande ord och hota någon är också en typ av våld.

Förutom det våld som drabbar alla riskerar personer med funktionsnedsättning att utsättas för våld som är direkt kopplat till funktionsnedsättningen. Det kan handla om att någon gömmer ens hjälpmedel, vägrar teckenspråkstolka eller straffar personen ekonomiskt.”

Efter att den aktuella artikeln publicerades har Uppsala kommun gått ut med en offentlig ursäkt och samlat information på sin hemsida om hur man går vidare för att liknande saker inte ska kunna hända igen. De har även haft en presskonferens. Både ursäkten och pressträffen går att se via hemsidan. Det framgår också att det inom kort kommer att tas ett beslut om en extern granskning som ska utvärdera kommunens hantering av händelserna. [Till kommunens hemsida]