Jag är så frustrerad.
Det händer så mycket just nu och jag har så mycket jag skulle vilja säga. Det finns så många behov. Så mycket som ingen talar om. Så mycket som behöver dras fram i ljuset.
Men jag har tvingats byta medicin sedan en månar pga läkemedelsbrist och jag har svårt att hitta rätt dos på den nya. Min puls är högre än normalt och mina symtom har förvärrats.
Det som faktiskt kändes ganska stabilt visade sig vara tokskört. Som att gå på nattgammal is. De små marginaler jag faktiskt hade åts upp väldigt fort. Och bakslaget var ett faktum.
Min hjärna funkar inte som den brukar göra. Och jag blir tystare än jag själv vill. Jag är så slut i kroppen att jag gråter av minsta lilla motgång. Den känns vass och tung samtidigt.
Jag vet att inte allt hänger på mig. Det vore en hyperbol tanke. Men skrivandet är min ventil. Och det känns jobbigt att inte kunna formulera mig som jag brukar.
Jag känner mig så otillräcklig. Så svag. Hjärnan trasslar ihop sig och jag blir helt matt av minsta lilla. Det låser sig. Jag kan inte. Och frustrationen inombords bara växer.
De senaste dagarna har jag påbörjat flera texter, men jag har inte lyckats färdigställa någon av dem. Och kanske kommer inte lyckas med den här heller.
Utmattningen får det inte motståndet att växa. Tröskeln blir högre för allt. Det blir tufft mentalt. Dessutom förväntar jag mig mer av mig själv. För att jag brukar klara mer.
Och när det inte går blir jag ledsen.
Jag är inte katastrofdålig. Men tillräckligt dålig för att känna mig begränsad. Instängd i mig själv. Hindrad. Oförmögen att beräkna kostnaden av saker jag normalt gör utan att behöva tänka.
Mitt medicinbyte handlar alltså inte om att byta ut något som fungerat dåligt utan att tvingas byta ut något som fungerat bra för att medicinen tagit slut. Restnoterad under lång tid.
Hur kan produktionen av läkemedel tillåtas vara så här sårbar?
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
Du är så bra med ord och din förmåga att uttrycka dig. Du sätter ord på små vardagliga händelser göromål och du ser, sådant man knappt är medveten om. Smärtsamma insikter som också blir en spegelbild. Dina erfarenheter upplevelser och kännedom om dig själv gör att jag känner mig både bekräftad samtidigt avslöjad över hur mitt liv på riktigt ser ut.
Det bubblar till av ilska över det du berättar om utebliven medicin pga produktionen inte räcker till, det är horribelt och går inte att förstå. Finns det någon som kan förklara det. Det kom upp på Apoteket sist och hon var lika förvånad och ovetande. Ingen tycks veta eller prata om det än mindre agera för någon ansvarig finns väl. Hallå ut i rymden.
Jag upplever att samhället i stort slår mot de svaga sjuka och dem i behov av just samhällets stöd och solidaritet, det där samhällskontraktet vi har (haft) är urvattnat. Det är dubbelstraff eftrtsom det oftast rör människor av olika anledningar har svaga röster.
// Kram från en MEdsyster Cecilia
GillaGillad av 1 person
Tack! ❤️ Ja det är jättekonstigt. Fick veta det på apoteket och det var bara tur att jag inte hade helt slut. När jag kontaktade läkaren fick jag veta att båda medicinerna var restade. Så jag var tvungen att prova ut en helt ny sort. Det konstiga är ju att min läkare hade kunnat förnya receptet? Det fattar jag verkligen inte om det nu var restat borde väl systemet larma?
GillaGilla
Hej! Tyvärr är systemet vansinnigt så läkaren måste (iaf i region JH) gå ytterligare ett steg vidare för att se om medicinen är restad. Det är inte alla läkare som tar sig tid att göra detta…
Jag har tack o lov en läkare som gör detta, sen apotekspersonal som gör allt (o lite till) för att dammsuga Sverige efter det jag behöver. Men det ska inte behöva vara så!! Det minsta man kan begära är att läkaren omedelbart ser vad som finns och vad som inte finns. Apotekspersonal berättar att det tar vansinnigt mycket tid att försöka hjälpa patienter att hitta alternativ.
Tack för en bra text som vanligt. Det du skriver är viktigt, men tänk på dig själv mitt i allt detta, så var snäll med dig själv och ta hand om dig! ❤️
GillaGillad av 1 person
Tack snälla du! ❤️ I en tid där det verkar vara kaos på våra vårdcentraler så tänker jag att varje klick vidare som krävs innebär en reell risk att läkaren avstår.
GillaGilla