Korruption i Sverige

I förra veckan släpptes en intressant rapport från polisens nationella anti-korruptionsgrupp. En lägesbild över korruptionen i Sverige.

Jag har valt ut några citat som får agera sammanfattning och smakprov på rapporten innehåller.

”Korruption – i bred bemärkelse missbruk av makt för egen eller annans vinning – utgör ett reellt hot som, om det får fäste i samhället, ytterst är systemhotande.”

”Det råder bred enighet om de skadliga effekterna av korruption. Det urholkar förtroendet för den offentliga förvaltningen och ytterst vårt demokratiska samhälle. Det slår mot näringslivet och effektiv konkurrens när seriösa företag utkonkurreras med korrupta metoder. Och de samhällsekonomiska kostnaderna är omfattande. Exakta beräkningar avseende korruptionens kostnader saknas, framförallt på grund av korruptionens dolda karaktär.”

Under förra året var vård det område där det kom in flest anmälningar till polisen:

”Vård är det område inom vilket flest anmälningar har inkommit. Merparten av dessa anmälningar avser förhållandet vårdtagare/vårdgivare (inom ramen för t.ex. hemtjänstverksamhet) där förmåner har överförts inom ramen för en beroendesituation.”

De berättar också endel intressant om mutbrott och att det ofta finns situationer med jäv och intressekonflikter med i dessa parallellt:

”Ett återkommande inslag i NKG:s ärenden är att det parallellt med mutbrottet har funnits en intressekonflikt/jävssituation. En intressekonflikt uppstår när en individ har ett intresse (personligt, finansiellt eller annan typ av intresse) som riskerar att gå emot verksamhetens intressen. Förekomsten av en intressekonflikt ska bedömas objektivt, det vill säga om ett individuellt intresse finns saknar det för intressekonfliktsfrågan betydelse om individen trots detta har agerat korrekt. Saknas tydliga regler och rutiner för hanteringen av sådana situationer innebär dessa en generellt förhöjd risk för såväl icke kriminaliserad som kriminaliserad korruption.”

De lyfter även fram problem relaterat till bisysslor som något återkommande i de ärenden som utreds:

”En annan återkommande företeelse i NKG:s ärenden är att en anställd vid sidan av sin anställning har en bisyssla som innebär att denne står som ägare till ett bolag. Via bolaget kan sedan den anställde ta emot förmåner (såsom uppdrag eller betalningar) från t.ex. leverantörer till arbetsgivaren. Upplägget innebär att förmåner som kan utgöra mutor på så sätt kan döljas för arbetsgivaren.”

De konstaterar också att det finns skillnader mellan hur regler och rutiner ser ut och hur de praktiseras. Och att detta innebär en risk för norm normalisering av korrupt beteende. De lyfter fram vård och forskning som riskmiljöer.

”En genomgående iakttagelse från såväl NKG:s ärenden som från underrättelsehåll är att det i den faktiska hanteringen av intressekonflikter och bisysslor i många fall finns en diskrepans mellan vad som följer av regelverk, inklusive interna policydokument och den faktiska efterlevnaden. Till det kommer att kunskapen om intressekonflikter och bisysslor – och hur de förhåller sig till korruption – generellt är låg inom många organisationer inom såväl privat som offentlig verksamhet. Sammantaget medför detta en risk för en ”normalisering” och tyst acceptans av ur korruptionshänseende riskfyllda, och i vissa fall korrupta, ageranden. Från underrättelsehåll bedöms ovan nämnda problematik särskilt utbredd inom bl.a. hälso- och sjukvård samt forskningsverksamhet. Inom båda dessa sektorer är bisysslor frekvent förekommande, ofta på högre chefsnivåer, vilket än mer understryker riskerna ur ett korruptionsperspektiv. Korruption på högre chefsnivå tenderar därtill att få högre konsekvenser ur ett förtroendeperspektiv, och får därför anses särskilt samhällsskadligt. Ytterligare en iakttagelse från underrättelsesidan är att upptäckta fall inom organisationer av misstänkt korruption kopplat till intressekonflikter och bisysslor (i form av mutor eller tjänstefel) i många fall inte leder till polisanmälan. Istället hanteras frågan arbetsrättsligt, typiskt sett genom att den anställde ”köps ut”. Hanteringen förekommer såväl inom offentlig som privat verksamhet. Utöver att ett möjligt brott inte leder till lagföring öppnar ett sådant hanteringssätt upp för aktuell person att agera på liknande sätt i andra organisationer.”

Här finns rapporten att läsa i sin helhet: Korruption i Sverige – en lägesbild