Det borde vara okomplicerat!

Några tankar från mig så här i slutet på ett rätt tufft år.

När jag blev sjuk lovade jag mig själv en sak. Nämligen att kämpa för mig själv på samma sätt som jag har kämpat för mina patienter i min roll som arbetsterapeut. Mycket av den kampen syns här på bloggen, en del annat sker i mina privata kontakter med vården och stödsystemet.

Det borde vara okomplicerat att prata om att forskning ska följa lagar och riktlinjer, att förvänta sig patientsäker vård och att studier och enkäter tolkas och citeras korrekt. Det borde inte vara provocerande att vilja att vård ska bygga på evidens. Eller att vårdgivare ska följa hälso- och sjukvårdslagen och den överenskomna etiska plattformen för prioriteringar.

Jag upplevde faktiskt inte att det var komplicerat på samma sätt i mitt förra liv. Mitt friska liv. Där jag själv var en del av det här systemet. Då när jag levde efter det jag nu förväntar mig att de som finns kvar i systemet ska förhålla sig till. Det var snarare väldigt basic.

Men i den värld jag lever i nu hamnar jag hela tiden i situationer där jag ses som en bråkstake för att jag vill följa de principer jag byggt mitt yrkesliv på. Och det verkar inte självklart att andra sjuka, patientföreningar, vårdpersonal, forskare och myndigheter, värnar om de principer som är till för att förhindra skada, minska risker och se till att människor med det största behovet av vård, också får vård.

Det är så galet förvirrande, men gör också att det känns ännu viktigare för mig att fortsätta med det jag gör.

Jag hoppas att ni alla har det så bra det går bland alla helgdagar och förväntningarna de för med sig.

Ta hand om er!

/Eremiten ❤️