Om medias tystnad

Igår publicerade Funkisfeministen en jätteviktig text om medias tystnad när det gäller ME och i synnerhet avsaknaden av kritisk granskning av forskning och vård. Jag uppmana dig att läsa den den oavsett om du är journalist, redaktör eller själv berörd.

Länk: Varför vill media inte granska ME-vård och forskning?

I den här filmsnutten läser jag ett utdrag av texten

Citat ur texten:

Jag vet inte varför det är så här, men medias tystnad väcker spekulationer.

Vad är det som gör att människor med ME i årtionden kan göras till åtlöje i media, medan de som gör oss illa inte väcker något intresse hos er? Det är för visso en komplex situation och mycket material att sätta sig in i, men det är inget unikt utan massor med ämnen med samma komplexitetsgrad bevakas och granskas. Vad säger det om oss som samhälle när media inte kan eller vill granska forskning och vård som rör vissa grupper? Vad säger det om dagens media? Vad säger det att ytterst få som själva inte är drabbade bryr sig?

Jag ber dig – journalist, kanske till och med redaktör – att fundera över dina egna värderingar och rädslor. Vad är det som gör att du inte ens vill sätta dig in i den falang som anser att de driver ett biopsykosocialt perspektiv men som snarare springer pseudovetenskapens ärenden med sina mycket dåliga studier? Vad är det som gör att det verkar så farligt att själv läsa studier, ta del av kritiken och avgöra om den är befogad eller inte? Vad är det som är så farligt med att ställa kritiska frågor till forskare? För något är det. Är det verkligen att ingen journalist kan läsa forskning tillräckligt väl för att ställa de kritiska frågorna? Eller handlar det snarare om värderingar och vem som är sörjbar? Handlar det om att det är en för svår sanning att ME-sjuka är utsatta och att forskningen som skulle bevisa att vi kan bli friska genom att aktivera oss och tänka annorlunda är så metodologiskt usel att den bör klassas som fusk? Är det så farligt att vi inte blir friska av att aktivera oss? Eller handlar det om vanlig flockmentalitet där det är bekvämare att stå på mobbarens sida? Något är det, och jag vill gärna veta vad.