En exkluderande gemenskap

Migrationsminister Forssell skriver på X att den som vill bli svensk medborgare måste kunna försörja sig själv.

Hör mig läsa texten här eller fortsätt läs nedanför filmen.

Regeringen tar alltså arbetslinjen ett steg längre och inför en princip om att medborgarskap måste förtjänas genom prestation. Konsekvensen av detta blir att den som har olika anledningar saknar arbetsförmåga inte är välkommen till Sverige.

Forssell skriver också att ”höjda krav skapar drivkrafter hos människor att arbeta och göra rätt för sig…” precis som att skador, funktionsnedsättningar och sjukdom i själva verket går att bota med hot. Med incitament och straff.

Han fortsätter: ”…Så stärker vi samhällsgemenskapen och tar Sverige framåt.”

Det är alltså höjda krav på egenförsörjning som ska stärka gemenskapen. Med andra ord, om vi bara exkluderar de mest sårbara, de som inte kan arbeta trots att vi har piskat dem så hårt vi kan och hotat med att de inte får stanna, då blir vår gemenskap starkare.

Det är alltså gemenskapen mellan de som (fortfarande) kan arbeta han talar om. Inte en inkluderande gemenskap där alla får vara med.

Forssell inleder hela sitt inlägg med att koppla ansträngning till stolthet. Han skriver: ”Jag vill att man ska vara stolt över att bli svensk medborgare och stolt blir man bara om man behövt anstränga sig.”

Stolt medborgare kan man alltså bara bli om man lyckats fly oskadd från kriget, om man lyckats undvika smitta av bakterier eller virus, om man inte fötts med funktionsnedsättning eller dragit på sig en kronisk sjukdom – och om man inte tillåter sig att drabbas av PTSD trots ohanterbara upplever.

För har man otur att råka ut för olyckan kan man enligt nuvarande regering aldrig bli stolt svensk medborgare.

Själv känner jag motsatsen till stolthet när jag läser det här. Jag skäms. Nu saknar jag förvisso arbetsförmåga på grund av sjukdom, och har inte lyckats återfå den trots att jag kastades ur systemet. Trots de där starka incitamenten som Forssell är så förtjust i.

Jag fattar inte hur jag ska kunna vara stolt svensk medborgare när landet styrs av politiker som kommer undan med en rutten människosyn – vilken i förlängningen både cementerar fördomar och bidrar till hat mot sårbara människor.