Forskarkritik av svensk ME-studie

I dagens inlägg tipsar jag om en video där en amerikansk forskare går igenom en nyligen publicerad vetenskaplig artikel om en svensk ME-studie.

Länkar hittar du i slutet på detta inlägg.

Forskaren heter Jarred Younger och arbetar med inriktning på ME, postcovid, fibromyalgi mm. Han har en YouTube-kanal där han postar uppdateringar om sin egen forskning och om andra viktiga forskningsnyheter. Filmerna är relativt korta, mellan fem till 15 minuter, och det går att få till (åtminstone lyckas jag med det på min telefon) automatöversatt textning till svenska.

I detta avsnitt (från 18/8-25) går han igenom en svensk fallstudie om behandling med saltlösning i droppform. Studien genomfördes på Brageé ME-center i Stockholm och artikeln publicerades nu i juli. Fokus i videon ligger på hur man som sjuk kan tänka kring upplägg och resultat av en sån här studie och om den kan användas som bevis på behandlingens effektivitet i relation till sin egen vård.

Tyvärr har jag inte kapacitet att göra en ordentlig sammanfattning idag av vad han säger, men han kommenterar bland annat att studien är mycket liten och runt hälften av deltagarna hoppade av i förtid. Han berättar också att studien är av en typ som han som forskare använder för att förstå om det är värdefullt att göra en större studie, som alltså är mer av en signal till forskaren än solida bevis på hur en behandling fungerar.

Så här säger han i alla fall i avslutningen:

”Om man tittar på den här nya studien skulle jag, återigen ur ett vetenskapligt perspektiv, säga att man bör vänta till en större och placebokonttolleras studie genomförts. Detta är helt enkelt inte tillräckligt för att motivera till att prova det. Men med det sagt är detta alltid ett beslut mellan patienten och läkaren. Så ja, du kan ta den här artikeln till din läkare och ni kan prata om den, särskilt om du har provat allt annat och det inte har fungerat.”

Se videon i sin helhet här [länk]

Till studien [Beneficial effects of intermittent intravenous saline infusion in dysautonomic patients with Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: a case-series]