I slutet på förra veckan publicerade jag en serie inlägg om ME och CFS-mottagningen i Göteborg där jag berättar att det verkar som att mottagningen hittat ett kryphål i Kanadakriterierna som gör att de tycker sig komma undan att sätta ME-diagnoser.
Lisa Norén, läkare och författare som själv lever med postcovid, kommenterar min granskning på X och kallar mottagningens osynliggörande av postinfektiös sjukdom för både ovetenskapligt och oetiskt:
”Det är patientosäkert och oetiskt att ta bort, eller låta bli att sätta, en ME-diagnos med hänvisning till att någon har ”persisterande symtom”.
I begreppet ”persisterande symtom” kan det dölja sig sådant som vården ännu inte lyckats identifiera. Det kan mer beskriva deras egen okunskap, än patienters verkliga tillstånd.
Kom ihåg hur MS länge troddes vara psykosomatiskt, tills magnetkameraundersökning kunde påvisa förändringarna som stämde med vad patienterna berättade… 🤷♀️
Nu finns effektiva MS-behandlingar som reglerar immunförsvaret.
(Kronisk sjukdom blir för övrigt lätt persisterande, det ligger liksom i dess natur. Särskilt om den behandlas med fel metoder.)
Begreppet ”persisterande symtom” får inte bli en genväg till att sluta utreda. Det ska vara en deskriptiv term som används först efter att en omfattande medicinsk utredning med _relevant specialistkompetens_ har genomförts.
Man måste kunna postinfektiös sjukdom.
Kunskap och metoder för att uppfatta de avvikelser som finns vid postinfektiösa sjukdomar som ME och postcovid är ännu inte är en del av bred klinisk praxis i vården.
Det problemet löses inte genom att plocka bort diagnoser. Tvärtom.
Ideologiskt grundat osynliggörande av postinfektiös sjukdom, som vid mottagningen i Göteborg, är både ovetenskapligt och oetiskt. Systematiken i detta är mycket allvarlig. Den är farlig och bör granskas.”
Läs inläggen du också!
Nedan kan du se ett webinarium med Lisa Norén om postcovid från maj 2025.
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
