Återigen har det hänt en grej som jag helst hade velat förtränga och tysta ner. Men jag väljer att skriva om det ändå eftersom jag vet att det här är sånt som våra läkare på vårdcentralen tar del av och som vi sjuka kommer att se spåren av i vår vård.
Det är nämligen så att Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) upplåter en stor del av utrymmet i sitt senaste nummer av tidskriften AllmänMedicin åt funktionella symtom. Och det bitvis ganska magstark läsning.
Det aktuella numret av Tidskriften AllmänMedicin går att läsa i sin helhet via denna länk, artiklarna om funktionella symtom finns på sidan 14-31 [AllmänMedicin nr 3 2025]
I första artikeln ”Onödig vård av patienter med funktionella besvär och hur vi kan bli bättre” skriver Oskar Lindfors, Allmänläkare på Järpens Hälsocentral om hur vården ”skapar patienter” eller får personer att ”identifiera sig som patienter” trots att de är friska. Det handlar också om hur för mycket undersökningar och felaktiga åtgärder kan få personer med funktionella symtom att tro att de har en biomedicinsk sjukdom.
Den andra artikeln ”Du är också din patient” av Arwa Josefsson, som är Specialistläkare i allmänmedicin och psykiatri samt leg psykoterapeut i Stockholm, handlar om vad läkare ska göra åt det obehag de känner inför utmanande och besvärliga patienter med funktionella symtom.
I den tredje artikeln skriver Mattias Rööst, som är allmänläkare, docent i allmänmedicin och ISTDP-terapeut på Vårdcentralen Capio Hovshaga i Växjö och Institutionen för kliniska vetenskaper, Malmö, Lunds universitet, om ”Känslors betydelse för funktionella somatiska symtom”. Han skriver bland annat att ”Det är tydligt att psykologiska och känslomässiga faktorer har stor betydelse för att skapa och/eller vidmakthålla FSS hos vissa patienter.” och berättar hur vårdpersonalen kan palpera känslor istället för muskler.
Jag har tidigare berättat om hur representanter för den här falangen gärna sneglar åt Danmark och har Per Fink från Oslonätverket som förebild. Det blir också tydligt i detta nummer av AllmänLäkaren där Finks högra hand, Marianne Rosendal som är Allmänläkare, PhD och senior forskare vid Aarhus Universitetshospital och Forskningsenheten för allmänmedicin i Aarhus, bidrar med en egen artikel som har titeln ”Funktionella besvär i den danska sjukvården”. I artikeln framkommer det att postcovid numera räknas in och behandlas under etiketten funktionella lidelser i Danmark precis som ME har gjort under lång tid.
I den femte artikeln skriver Christian Nordenstam som är ST-läkare vid Wetterhälsan i Jönköping om ”Funktionella besvär: Den sista bastionen för verklig hälsa” bland annat om Kozlowskas behandlingsmodell. Kozlowska var en av föreläsarna i forskningskursen på Linköpings universitet som jag tidigare har berättat om.
Även Carl Sjöström, som är specialist i psykiatri och rehabiliteringsmedicin och arbetar i Region Gävleborg och vars deltagande i SFAM:s podd jag tidigare berättat om, ges utrymme i detta nummer. Titeln på hans artikel är ”Hur hjälper vi patienter att återhämta sig från funktionella symtom? Praktiska råd i Primärvård” och där pratar han i ett kortare format om samma saker som togs upp i podden.
Utöver detta så marknadsförs den kommande temadagen om funktionella symtom, som SFAM sponsrar och jag tidigare har berättat om, i en helt egen artikel och två av arrangörerna intervjuas.
Bilden man får när man läser dessa artiklar är att ME, postcovid och andra liknande sjukdomar inte är sjukdomar utan funktionella symtom. Dessa symtom menar artikelförfattarna ska behandlas som normala reaktioner på livets belastning. Vården ska till största del avstå medicinska behandlingar och undersökningar hos dessa patienter eftersom detta kan förstärka bilden av att det handlar om en biomedicinsk sjukdom och göra patienten ännu sjukare. Istället för att försöka få bort symtomen ska patienten få hjälp att acceptera att de är normala fysiologiska reaktioner.
Det som sägs i de här artiklarna stor skarp kontrast med vad Svenska Covidföreningen skriver i ett pressmeddelande efter senaste forskningskonferensen som anordnades i samarbete med RME.
”All den forskning som presenterades visar att det finns mätbara förändringar som förklarar symtom hos personer med postcovid och ME. De beror på skador och störningar i kroppens system, exempelvis i blodkärl och energiproduktion. Ändå vittnar både patienter och anhöriga om att de bemötts av misstro från vården och samhället, vilket också lyftes genom patientberättelser och av publiken som ställde frågor i det avslutande panelsamtalet.
– Vi behöver ett kulturellt skifte och nolltolerans mot gaslighting inom vården. Är du läkare kan du inte säga att du inte vet vad patienten drabbats av och därför måste det vara psykiskt, svarade Lisa Norén, talesperson för Svenska Covidföreningen och själv specialistläkare.
– Det är så lätt att se att människor inte kan fungera normalt när man ser den här forskningen. Alla läkare borde förstå det, tillade Klaus Wirth och drog applåder.
Du har väl inte missat att det pågår en namninsamling mot Socialstyrelsens patientosäkra kunskapsstöd? Skriv under här: Dra tillbaka kunskapsstödet för postinfektiösa tillstånd nu!
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

AllmänMedicin-numret kan säkert vara lärorik läsning för att sätta sig in i hur man tänker i läkarkåren, så där i allmänhet. Med stöd av min erfarenhet från mig själv och andra törs jag i alla fall påstå att det jag tar upp är rätt typiskt.
På bara det väldigt lilla jag (hittills?) har orkat ögna noterar jag Oskar Lindfors fokus på att inte få ”en klump i magen” och ”vara den läkare du vill vara” och Arwa Josefssons passus ”Funktionella besvär är tillstånd där vi ‘inte hittar något’. Eller där de objektiva fynden inte till fullo förklarar det patienten upplever. Där besvären handlar mer om en fysiologi i obalans, än om en tydlig medicinsk patologi [1]”.
Lindfors borde kanske tänka litet mer på hur deras arbetssituation kan förbättras utan att det går ut över patienterna? Sparka uppåt i stället för neråt? Att patientens besvär är funktionella – att läkaren vet bäst – problematiseras ingenstans. Däremot ger han vinkar om hur man kan manipulera patienten.
Josefsson så att säga utvecklar det och ger en dråplig inblick (eller som skulle ha varit dråplig om det inte hade gått ut över människors hälsa) i hur de gör när de direkt hoppar från ”jag kan inte förklara de här besvären” till det logiska felslutet ”därför måste det vara psykiskt”. Fortfarande, trots generationer av bevis på att ”hysteri”, autism, ADHD, endometrios, fibromyalgi och så vidare inte är ”bara psykiskt”.
Hoppas det finns någon som läser sådana här texter och, till skillnad från mig, orkar vända de inblickar man får i hur de tänker till vapen mot tänkesätten.
GillaGillad av 1 person
Ja, jag tycker det är väldigt lärorikt (och hemskt) när de berättar vad de verkligen tänker och tror.
GillaGillad av 1 person