Uppföljning av Försäkringskassans polisanmälningar

Läkartidningen har senaste tiden följt upp Försäkringskassans polisanmälningar av läkare med ett par artiklar.

I den första konstaterar man att anmälningarna är få och att det under 2025 enbart rörde sig om ett fall.

Läs artikeln här: [En enda läkare polisanmäld för osant intygande förra året]

I den andra artikeln intervjuas Ylva Sandström från Läkarförbundets styrelse som har varit delaktig i senaste mötet mellan Läkarförbundet och Försäkringskassan. Läkartidningen konstaterar att konflikten kvarstår och Sandström är mycket kritisk och menar att det fortfarande finns problem, trots att Försäkringskassan har ändrat i sina beslutsdokument:

”– I somras lät det i medierapporteringen som om Försäkringskassan backade, men när vi nu träffas igen verkar det inte som att de har gjort det. Många konstiga formuleringar är kvar i deras beslutsdokument, säger Ylva Sandström, ledamot i Läkarförbundets styrelse, som representerade förbundet vid det senaste mötet med Försäkringskassan i frågan.

”–  Vi tycker självklart att läkare som medverkar till välfärdsbrott ska polisanmälas. Men Försäkringskassans instruktioner till sina handläggare är så vagt formulerade att man misstänkliggör en hel yrkeskår. Var och varannan läkare fastnar i nätet om handläggarna följer checklistan, och Försäkringskassan verkar inte ens se att det är ett problem, säger hon.”

Sandström konstaterar vidare att det Försäkringskassan säger skiljer sig från det som står i de dokument som kommer ligga till grund för Försäkringskassans handläggare i bedömningen av vilka läkare som ska polisanmälas.

I artikeln finns en lista över situationer som Försäkringskassan beskriver kan föranleda en polisanmälan.

”KÄNNETECKEN FÖR MISSTANKE OM OSANT INTYGANDE

Exempel på omständigheter som kan behöva utredas, enligt Försäkringskassan, »och om de inte kan förklaras kan det tyda på osant intygande«:

Formalia som gör att det går att verifiera vem intygsutfärdaren är saknas.

Lång tid sedan senaste undersökning vid tillstånd som inte är väsentligen oföränderliga över tid, sett till ett vanligt sjukdomsförlopp.

Lång tids sjukskrivning från primärvården vid allvarliga diagnoser (där uppföljning och behandling vanligtvis är aktuell inom specialistvård) utan uppgift om kontakt med specialistvård.

Motsägelsefulla uppgifter från arbetsgivare sett till begränsningar på läkarintyg.

Motsägelsefulla uppgifter från den försäkrade sett till begränsningar på läkarintyg.

Långvarig deltidssjukskrivning på oförändrad nivå och utan uppgifter om rehabiliteringsåtgärder.

Omfattande diskrepans mellan läkarintyg och AFU (aktivitetsförmågeutredning).

Läkaren anger (vid upprepade tillfällen i ärendet) felaktig grund för intyg (till exempel kryssat i »min undersökning« varje gång men det har varit telefonkontakt).

Tydlig (grov eller upprepad) diskrepans mellan uppgifter i läkarintyg och journal.

Impulser från andra yrkesroller, till exempel rehabkoordinator.

Källa: Försäkringskassan”

Läs hela artikeln här: [»Försäkringskassan miss­tänklig­gör en hel yrkeskår«]

Situationen är skrämmande tycker jag. Försäkringskassan pressar läkarna med hot om polisanmälan och vissa läkare verkar vara beredda att kasta patienterna under bussen för att skydda sig själva, något som jag skrev om igår. Jag är dock glad att se att samma Ylva Sandström, som intervjuas i Läkartidningen om mötet med Försäkringskassan, även tar diskussionen med SFAM:s ordförande på hans LinkedIn angående den problematiska debattartikeln som han signerat.

Hon skriver bland annat.

”Sjukskrivning är knepigt och svårt och jag håller med om det mesta i er artikel. Men: vi talar ofta om felaktiga sjukskrivningar i form av att folk borde jobbat, men jag tycker det är lika illa om människor som borde haft rätt till sjukpenning nekas denna. Det pratar vi aldrig om. Skriver man som ni rekommenderar i rutan blir det avslag, något annat lär inte hända. Då kan man bespara sig att skriva ett intyg överhuvudtaget. Annars riskerar man att patienten är hemma men inte får ersättning. Ett sätt att lura patienten.”

”…jag tror det är bättre att framföra den generella osäkerheten i andra fora än på patientens intyg.”

Jag håller med Sandström att läkarna behöver hålla diskussionen med Försäkringskassan utanför patientens intyg, men en sak hon skriver speglar något jag tycker saknas i diskussionen överlag. Detta med att inte skriva intyg för att Försäkringskassan ändå kommer att avslå.

När läkare låter bli att skriva sjukintyg till patienten trots att hen inte kan arbeta, kanske av rädsla för att själv bli polisanmäld eller för att man tänker som Sandström att Försäkringskassan ändå kommer att avslå, så fråntas också patienten möjligheten att driva sitt ärende rättsligt om Försäkringskassan skulle avslå.

För utan läkarintyg finns det inget avslag att överklaga och läkarens agerande gör därmed patienten rättslös.