Ett systematiskt osynliggörande av inifrånperspektiv

En vän till mig har skrivit en text som berör mig på djupet. Den handlar om suicidprevention vid autism men jag tänker att innehållet går att applicera på valfri kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning.

Texten handlar om att inte nå fram. Om ord som studsar så många gånger att de tillslut går sönder. Om att själv gå sönder. Bli så osynliggjord i mötet med samhället att man till slut känner sig som en vålnad. Och att ”strukturer som gör autister och andra funkisar och kroniker illa” inte verkar vara ”välkomna som politiska problem”.

Min vän skriver bland annat så här:

”Mina ord har gått sönder. Jag har gått sönder. Inte för att andra människor har andra uppfattningar, utan för att vi alla är teflonklädda varelser som inte ens tar in vad andra kommunicerar. Hade jag mötts av “x, y och z pekar på att det är annorlunda” så hade vi i alla fall diskuterat samma sak. Nu möts jag av något som pekar på att inget jag försöker berätta går in. Om jag hade varit benägen att tro på övernaturliga fenomen så hade jag trott att jag redan var död och bara en vålnad som gled omkring. Det skulle ge mig mer hopp om mänskligheten om mina ord inte nådde fram för att ingen kunde se eller höra dem. Tyvärr så är så inte fallet.

Så vad spelar det för roll om jag berättar om hur mycket högre självmordsrisken är för autister? Vad spelar det för roll att jag försöker förklara att “det finns hjälp att få” är en hemsk kommentar när man gång på gång möter en vård som inte kan anpassa sig efter svårigheter med muntlig kommunikation? Fördröjd bearbetning? Att tolka bokstavligt? Ingen av mina förklaringar kommer att landa hos någon annan. För orden fyller ingen funktion längre. Eller kanske är det vår förmåga att ta emot ord som inte speglar vår egen erfarenhet som försvunnit?”

Läs hela inlägget på Det svarta hålet: [När orden studsar går de sönder]

Jag känner igen det min vän beskriver bland annat från min egen kamp om att få tillgång till vård, i den långa processen mot Försäkringskassan och gällande mitt barns skolgång. Men jag tänker också på några viktiga fall som media bevakar just nu där jag tror att de drabbade skulle kunna känna igen sig i min väns beskrivning av hur orden studsar och tillslut går sönder. Med den viktiga skillnaden att media till slut fångade upp dem och nu trycker på och kräver att någon tar ansvar.

Vi har fallet Therese där en förvaltare isolerar en kvinna med intellektuell funktionsnedsättning och autism från hennes föräldrar genom att flytta henne och ansöka om skyddad folkbokföring. Där föräldrarna letar efter sin dotter under många år men myndigheterna inte ens utreder de klagomål som kommer in och ingen medger fel.

Vi har fallet Elsa som handlar om en åttaårig flicka som lever med en svår tarmsjukdom. Ett fall där mamman under lång tid försökte få vården att ta hennes oro för dotterns mående på allvar men där vården istället vände oron emot mamman. Flickan tvångsomhändertogs och mamman polisanmäldes. Trots att det senare framkommit att vårdens orosanmälan byggde på felaktiga uppgifter och att mammans oro var befogad så vidhåller socialtjänsten att en tvångsplacering är nödvändig.

Vi har fallet med Malin vars barnmorska felaktigt dokumenterar i journalen att hon är intellektuellt funktionsnedsatt vilket senare ligger till grund för att Socialtjänsten omhändertar hennes nyfödda barn. Trots att mödravården erkänner fel är sonen fortsatt tvångsomhändertagen.

Vi har också härvan med barnhjärtläkaren som arbetat i Jönköping och Lund och både felaktigt friskförklarat och gett felaktiga besked om allvarlig sjukdom under mycket lång tid. Något som har fått allvarliga konsekvenser och har fått till följd att en stor mängd patienter behöver utredas på nytt. Någon artikel talar om att det tusentals patienter som berörs. Från början kallades läkaren ”omvittnat duktig” av företrädare för regionen, men media har senare kunnat avslöja att samma chefer vetat om allvarliga problem långt innan medias granskning startade, och låtit det pågå. Av den senaste anmälan till IVO framkommer enligt media att läkaren utöver att han gjort felaktiga medicinska bedömingar haft samarbetssvårigheter, varit arrogant och otrevlig mot föräldrar och hårdhänt mot barn.

Det finns fler fall media granskat i närtid som har likheter med de här, men tyvärr har jag inte kapacitet att sammanfatta fler. Det här granskningarna avslöjar inte bara allvarliga systemfel utan också en attityd mot personer med kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar som resulterar i att vård och myndigheter bedömer vissa människor som mindre trovärdiga. Och därför inte lyssnar eller struntar i deras verklighet.

Och jag kan inte låta bli att undra hur många fler fall det finns där systemet och dess representanter svikit så grovt att de drabbade känner sig som osynliga vålnader. Där varken samhället eller media lyssnar.

Utan min vetskap om att min vän skrev texten om att känna sig som en vålnad gjorde jag dessa collage på samma tema.

Källor och vidare läsning:

Det finns väldigt mycket mediabevakning runt de här fallen och nedanstående samling är inte komplett. Men fallen är så pass kända att det går att googla med hjälp av de rubriker jag har använt här nedan.

Fallet Therese

2024-10-02 SVT Uppdrag granskning: Var är Therese?

2025-06-26 SVT: Fallet Therese: Allvarlig kritik mot överförmyndarnämnden

2025-10-29 SVT Uppdrag granskning: Therese – fyra förlorade år

2025-10-29 SVT: Therese Andersson hölls från familjen i fyra år – nu berättar hon

2025-10-29 Sveriges Radio: Fallet Therese: Ingen medger fel – mamma Ulla fortsatt rädd

Fallet Elsa

2025-12-10 Sveriges radio: Elsa får inte komma hem del 1

2025-12-10 Sveriges radio: Elsa får inte komma hem del 2

2025-12-10 Sveriges radio: Elsa får inte komma hem del 3

2026-02-18 Sveriges Radio: Visselblåsaren om Elsa-fallet: Viktiga dokument undanhölls

2026-03-03 Sveriges Radio: Efter avslöjandena: Nu ska fallet Elsa granskas externt