I dagens DN presenteras en SBU-rapport som bygger på en genomgång av europeisk forskning kring arbetsmiljö och sömnstörningar från 1990-talet fram till 2012:

”Rapporten har hittat samband på gruppnivå där personer som känner stöd och inflytande på arbetsplatsen och upplever att de behandlas rättvist löper mindre risk att drabbas av sömnstörningar. Personer som har höga arbetskrav, psykiskt ansträngande arbete eller utsätts för mobbning har mer sömnstörningar. Upplever man att belöningen man får för sitt utförda arbete är dålig, exempelvis låg lön eller lite uppskattning, är det också mer vanligt med sömnstörningar. Personer som arbetar i skift är också en riskgrupp.”

Då jag läste det här kunde jag inte låta bli att koppla ihop det med vad Socialstyrelsen skriver om störd sömn som riskfaktor för Utmattningssyndrom:

”Vissa data talar för att en utebliven eller otillräcklig återhämtning efter stress kan vara en central faktor i utvecklingen av utmattningssyndrom…Det finns data som är förenliga med hypotesen att störd sömn skulle kunna vara en nyckelfaktor för att utveckla utmattningssyndrom. Psykosocial belastning i sig skulle i så fall inte vara en tillräcklig förutsättning för utvecklingen, utan en störd återhämtning ”behövs” för att vidmakthålla en ond cirkel via överbelastning, oro, stressreaktioner, störd sömn, oro, störd sömn osv.”

Att patienter med utmattningssyndrom känner stöd och att de har inflytande över sin rehabilitering samt upplever att de behandlas rättvist borde således kunna hjälpa till att bryta en ond spiral av dålig sömn och motsatsen torde i stället förstärka det dåliga sömnmönstret ytterligare – men detta är rena spekulationer från min sida.


Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.