Jag har tänkt mycket på mental trötthet och dess konsekvenser den jag hittade den här sidan som jag tidigare länkat till. Mycket är väldigt bra och enkelt beskrivet och igenkännandet är stort. Något som jag speciellt fastnat för är att vid mental trötthet har man även en dålig mental återhämtning och detta gör att uthålligheten kan begränsas på det ena eller andra sättet. Jag har själv beskrivit det som att min bägare blir full – och helt plötsligt får det bara inte plats mer och jag blir dödstrött.

”Vid mental trötthet finns även en sämre förmåga till mental återhämtning. När inte återhämtningen fungerar väl, ökar den mentala tröttheten över tid. Det kan gälla över dagen, men även under längre tid.”…”Att kunna göra något i stunden är inte detsamma som att uthålligt klara av det under en hel dag eller dag efter dag och vecka efter vecka. Hänsyn måste tas till vad var och en mentalt orkar över tid och även hur lång tid som behövs för återhämtning.”

Detta är en så befriande förklaring! Ibland har jag trott att jag är komplett galen då jag försökt förklara hur tröttheten varierar och att det beror på vad jag gjort tidigare hur bra det går att genomföra en aktivitet. Speciellt då läkare och andra sitter med en frågande blick och vägrar se till helheten. Att vara utmattad är sannerligen inte ett konstant tillstånd på något sätt utan det varierar väldigt. Det är säkert en av orsakerna till att det är svårt för både mej själv och andra att begripa sej på mitt mående och min ork.

”Det är viktigt att ta hänsyn till den längre tiden för återhämtning som behövs. Att planera in extra tid för vila och att inte planera in för många aktiviteter efter varandra, blir därför viktigt. Det kan också vara bra att vila före en aktivitet.”

Även det här känns klockrent för mej – det ständiga avvägandet och energikalkyleringen tillhör min vardag nu, men inte heller att detta är viktigt och rätt har jag fått gehör för i min rehabilitering. Av min läkare på vårdcentralen fick jag bara höra att den planering jag gjort (som jag trodde att min energi räckte till utan att det skulle stjälpa mej totalt) låg på en alldeles för låg energinivå för att bedriva någon vettig rehabilitering – och jag puschades att lägga mej på en mycket högre nivå än jag klarade på lång sikt. Detta fick till följd att jag inte fick den återhämtning jag behövde och mådde sämre av rehabiliteringen istället. 

”När det handlar om arbetsförmåga, måste hänsyn även tas till att återhämtningen inte fungerar normalt.”

Jag tror att hänsynen till den försämrade mentala återhämtningsförmågan inte bara ska gälla arbetsförmågan utan den totala livssituationen. Alla delar i vardagen är beroende av varandra och ingen del kan isoleras från den andra. Att se till helheten blir väldigt viktigt om man ser på utmattning som mental trötthet och sämre förmåga till mental återhämtning – och ett helhetsperspektiv på patienten saknas tyvärr oftast i vården. Helhetssynen ska inte bara gälla utmattningen i förhållande till vardagen utan också andra besvär som finns, tex smärta, och relationen till de personer som finns nära den utmattade. 
Om den dagen kommer att jag återfår min arbetsförmåga skulle jag verkligen vilja jobba med att öka kunskapen och förståelsen för utmattade i vårt samhälle idag. 

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.