Idag har PostDBT publicerat två mycket läsvärda inlägg. Det ena handlar om sömnergonomi (utifrån HMS-problematik) och det andra handlar om att läka från ett utmattningssyndrom.
Efter att ha kommit en bra bit in i boken som jag tidigare tipsade om känner jag att snart kommer jag kanske att kunna formulera det där inlägget om det jag tidigare inte kunnat sätta ord på. Det obegripliga språkbruket och formuleringarna läkaren/läkarna använder som jag inte bara begriper – hur mycket jag än försöker förstå – och som gör mig alldeles dimmig i huvudet av att bara försöka förklara. Det är skrämmande och surrealistiskt då vissa formuleringar dyker upp i boken nästan på pricken återgivna. Nästan så jag undrar om någon läst mina dagböcker (som inte finns).
Detta gör att jag nu så här fredag kväll vill skicka en hälsning till alla er som liksom jag aldrig får varken helg eller semester – i meningen ledigt från arbetet. Är man sjuk är man det dygnet runt och det går inta ta paus.
Ge inte upp – tillsammans är vi starka!
Kram
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
❤
GillaGilla
❤
GillaGilla
Tack för den hälsningen! Just nu är det rent och skärt arbete med helg – för då är maken och sonen hemma och de hörs, syns och märks så jag överväger allvarligt om det inte vore bättre att bosätta sig i husvagnen ute på gårdsplanen…Överstimuleringen gör nästan fysiskt ont, jag skulle vilja dra ner dragkedjan i min kropp och bara fly eländet. Tog på öronproppar och stängde in mig i stället, eftersom jag inte hittade dragkedjan…Nä, nån semester har man inte som sjuk – i synnerhet inte när andra är lediga. Men i morgon är det måndag och lugnet lägrar sig…kram Sofia
GillaGilla
Ja, just så är det! Jag både älskar och avskyr helgerna – just för att det är då jag får umgås med min familj, blir så glad av att göra saker med dem och jag får dessutom större rörelsefrihet då jag är med dem eftersom min man kan köra. Men samtidigt är det extremt ansträngande att aldrig få ha tyst runtomkring mig. Jag tror det enda rätta är att göra som du gjorde – att hitta vägar att kunna fly till tystnaden och återhämtningen även helgtid. Har du förresten läst inläggen om överstimuleringspanik? Något du känner igen?Kram
GillaGilla
Ja, jag känner verkligen igen mig i överstimuleringspaniken…ruggigt väl. Men bra att få ett ord på det och inte bara känna så!! Och så klart läsa om andra i samma sits, det tröstar på nåt konstigt vis. Ska köpa fler öronproppar och lägga lite varstans i huset och väskorna, tror att det sinnet är extra känsligt för mig i och med tinnitusen. Man får bygga långsamt och testa olika tips och det har du ju många, liksom postDBT!kram Sofia
GillaGilla
Det här med överstimuleringspaniken var ju något som jag själv upplevde och sedan började diskutera här i bloggen – mej veterligen finns det inget som ”heter” så men jag tycker det är intressant att vi är många som upplevt det och kan skilja det från panikångest. Jag tror nämligen många (högst personlig åsikt) har överstimuleringspanik men har fått diagnoslappen panikångest på den, och om de då stannar kvar och utmanar sin ångest (dom just postDBT beskriver att hon blivit uppmanad att göra) så blir utmattningen sämre, om man istället ser överstimuleringspaniken som ett tecken på att man behöver bromsa och minska antalet stimuli blir kanske utgången en annan? Kram
GillaGilla