Idag då jag var ute och gick försökte jag att fokusera på det fina vädret, den nysopade asfalten, soldiset och fåglarna som kvittrade. Jag säger försökte eftersom det första andetaget jag tog utanför huset med lukt av vår – fick lusten att väckas inom mig – lusten att promenera långt och snabbt ända till sjön och skogen. Det som bara inte går just nu.
Krocken mellan lusten och verkligheten gjorde att jag hade svårt att njuta av allt det där fina som fanns runt mig, för jag ville ju så mycket mer. Det gjorde mig ledsen och fick mig att känna mej begränsad – jag saknade min frihet att röra mig vart jag vill. Jag kände mig också en smula misslyckad då jag inte kunde njuta av det fina.
Då jag kom in vandrade tankarna vidare på temat frihet. Jag tänkte att om mina förutsättningar i livet kraftgt förändrats – innebär det då också att jag fått en förändrad syn på vad frihet är?
Svaret är ja.
Jag har generellt fortfarande samma längtan och tycker om samma saker som tidigare. Men tröskeln för att känna glädje, lycka och frihet har blivit lägre – jag har lärt mig att nöja mej med mindre. Detta innebär inte att jag per automatik är gladare, lyckligare eller mer fri idag jämfört med tidigare – men förhoppningsvis betyder det att jag faktiskt lyckas leva mer i nuet och förvalta de små sakerna bättre.
Tankarna fortsatte när jag gjorde min lunch.
Igår fick jag nämligen skjuts till affären med ett större utbud än den lokala butiken. Min man skjutsade, körde kundvagnen, packade påsarna, bar ut dem i bilen, körde hem och bar in maten. Jag hade skrivit handlingslistan och valde det vi behövde och vad jag ville se då jag öppnade kylskåpet för att laga lunch idag.
Att själv få se, känna och lukta och välja vad jag vill ha – det är frihet. Och att få hjälp av någon annan att göra det jag inte klarar av – för att jag ska kunna välja – det ger mig frihet! Att inte själv få välja är däremot något som gör att jag känner mig mycket begränsad.
Idag åt jag mycket lycklig och tacksam min sallad – med vitkål, mungbönor, färsk broccoli och hyvlade råa rödbetor – tillsammans med pizzaresten från igår.
Och det smakade frihet.
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
Vad skönt att du kan se det på det sättet, att hjälpen du får är en frihet och inte en börda, om du förstår vad jag menar.Jag tror det är viktigt att just se de där små, små sakerna som något stort, och inte som ett bevis på allt vi inte klarar av. Att lära sig njuta av den där kvarten i solen, istället för att tänka på hur lång tid man missar. Det är långt ifrån enkelt, men antagligen nödvändigt. (Och nu blev jag väldigt flummig känner jag.. :S)
GillaGilla
Jag förstår vad du menar och jag tänker att det beror på vad jag väljer att jämföra med. Om jag alltid tänker på vad jag kunde göra förut – ja då är det ju en begränsning att behöva skjuts. Men om jag bara tar hänsyn till hur det är just nu – ja då blir att få skjuts en frihet eftersom alternativet är att vara låst härhemma. Likadant med att njuta av solen eller något annat. Tror att perspektiv är viktigt. Och att då inte jämföra med någon annan eller att jämföra med hur det var då jag var frisk…Kram
GillaGilla