Jag gjorde ett försök idag – att få min handläggare på FK att förstå vad det betyder för mig att åka på möten utan mening. För, det känns helt meningslöst att ha ett möte nu någon vecka innan jag ska träffa min nya läkare, då jag inte alls har något nytt att komma med – uppdateringar har hon ju fått längs vägen via mail. Jag skrev till henne och förklarade som det är, hur ett möte kan ta så mycket energi och påverka hela systemet negativt så att det får konsekvenser för flera dagar. Jag berättade också att min sjukgymnast inte kan säga något om rehab framöver innan jag har träffat min läkare. Mitt förslag var att skjuta på mötet alternativt ta det per telefon.
Men det var inte mycket till förståelse jag fick till tyvärr. Fick ett mail tillbaka där hon skrev:
”Jag förstår din tveksamhet men jag skulle trots detta vilja träffa dig som planerat. Mötet behöver inte bli så långt, vi kan begränsa det till 30-45 minuter.”
Förstår..? Inte så långt..? För mig är 30-45 minuters samtal en väldigt stor ansträngning både kognitivt och fysiskt, till det kommer en resa fram och tillbaka plus väntan i ett väntrum med träbänk utan ryggstöd.
Jag ger upp och kapitulerar.
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
Tyvärr är det väl just det de vill, att man ska kapitulera. Och det blir man tvungen att göra till sist därför att man alltid möts av kompakt brist på förståelse. Kram!
GillaGilla
Ja, suck, vad kan man säga? För FK är du en klient som ska kosta så lite som möjligt och som måste rättas in i regelsystemet. Förståelse har de inte råd med…Det bästa min tillfälliga läkare gjorde nyligen var att ringa FK och få dem att lova att inte kontakta mig på två månader. DET var mycket bra gjort! Härligt att du varit i stugan! Miljöombyte är nödvändigt ibland för oss som har ”husarrest” ( känns det som ibland). Fast det kostar också…kram Sofia
GillaGilla
Jag förstår att du blir galen, så respektlöst. Det borde inte vara tillåtet för FK att begära möten utan att väldigt tydligt precisera mötets innehåll och varför det måste ske just då. Kram till dig!
GillaGilla
För mej känns det bara konstigt eftersom min förra handläggare aldrig hade personliga möten med mig – vi hade telefon och mailkontakt utöver det vi utan vi träffades då det gällde arbetsträning. Hon ansåg inte att hon behövde ha möten om det inte uttalat handlade om återgång till arbete, dvs inga möten ”bara för att…”Kram
GillaGilla
Som jag skrev till Piedra är min erfarenhet från mina tidigare handläggare att de visst kan göra saker på ett annat sätt – förvirrande!Så bra att din läkare stod upp för dej och ringde till FK! Heja hen!!! Hur går det med din VC? och rehab…?Miljöombyte är ett måste då och då – och för mej är det underbart att ha två ”hemma” – stugan ”kostar” så mycket mindre i energi än det skulle gjort att åka iväg till någon annan. Kram!
GillaGilla
Känner mej faktiskt mest uppgiven – det är så respektlöst och upprepar så mycket av det oförstående som kännetecknat min sjukskrivningsprocess. Men jag ska åka dit idag och försöka att inte hamna i försvar utan hänvisa henne till läkare och sjukgymnast. Mannen kommer om möjligt oxå följa med på mötet. Blä, jag vill verkligen inte gå dit!Kram!
GillaGilla
Usch, vad trist när de inte kan försöka förstå eller möta på en rimlig nivå. Ett telefonmöte borde ju inte innebära så stor skillnad för handläggaren, kan jag tycka. Kram
GillaGilla
Jag har ju ”förmånen” att vara patient på både VC och Psykiatrin och försöker utnyttja det bästa i utbudet på bägge ställena…Det upphandlas just nu om Vardagsrevidering och NUR på VC och jag har anmält intresse till hösten( utan att fråga FK). Nästa vecka ska jag på basal kroppskännedom på Psykiatrin och kolla om det är nåt för mig. Samtidigt går jag på stötvågsbehandling för min tennisarm på ett tredje ställe, för de är ensamma om denna service. Är dessutom i slutfasen på minnesskola som jag gått en gång i veckan nu i 6 veckor på ett fjärde. Puh….Vadå samordning??! Men det känns ändå skönt att det händer nåt och att det är meningsfulla grejor, sen får jag kasa väldigt långsamt för övrigt.kram Sofia
GillaGilla
Nej, det är väl innehållet i samtalet som är det viktiga – kan man tycka – hur, var och när är ju saker man borde kunna vara lite mer flexibel med! Men det visar ju bara hur lite förståelse hon har för konsekvenserna av mina besvär – trots att hon vet om dem. Kram
GillaGilla
Det låter ju som många bra saker! Vad glad jag blir! Det där med att själv få sköta all samordning är svårt, och prioriteringen likaså – det är ju något en medicinskt ansvarig skulle göra anser jag så att saker och ting sker i rätt mängd och i rätt ordning! Berätta gärna mer sen om du påbörjar behandling. Minnesskola lät intressant – vem är det som har den och vad gör ni? Kram
GillaGilla
Minnesskolan är i Minnesmottagningens regi, alltså där jag gjorde min demensutredning hösten 12. Alla deltagare är utredda på Minnesmottagningen och vi har sysslat med lite stavgång, enkel dans, föreläsning om stress,olika minnestekniker, avslappningsövningar, haft besök av dietist, gått med stegräknare hela perioden. Genomgått testning av minnet i början och slutet.Intressant nog har jag reagerat på den låga takten och det kravlösa upplägget, det har krupit lite i mig…men samtidigt är jag dödstrött efteråt. Krock mellan det gamla och det nya livet.kram Sofia
GillaGilla
Aha, då förstår jag! Bra att det har varit en låg takt och kravlöst – en skola inte bara för minnet, utan även beteendet! 🙂 Såg du någon effekt på minnet? Kram
GillaGilla