När lugnet och stillheten la sej kom raset. Kroppen är extremt känslig och jag känner igen tendenserna i bäckenet från i julas. Nacken och bröstryggen protesterar hela tiden och skriker om vila. Jag försöker ta tiden som den är och ser de andra på långt avstånd då de går på upptäcktsfärd. 

Får ta en sak i taget med en massa vila emellan. Leker liggande i soffan och med sonens fantasi blir min kropp blir till murar i ett fängelse för leksaksdinosaurierna.
Med distans bakåt ser jag tydligt resultatet av de senaste veckorna – de har slitit hårt på mig. 

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.