Det känns som en ovanlig och närmast overklig känsla då kroppen inte enbart signalerar att sittande eller liggande vila är nödvändigt dygnet runt – utan tvärt om säger ”res på dig” ”rör på dig” då och då. Det senare känns dock mer sunt och rätt. Även om orken och uthålligheten fortfarande är väldigt begränsad – och att jag har ont lika ofta – så är det ett steg i rätt riktning. För jag känner mig inte totalt utpumpad 24-7. 


Sjukgymnasten förklarade att det kommer att fungera så att handlingsutrymmet kommer att öka succecivt ju mer kroppen återtar sitt normala rörelsemönster och funktion – det innebär dock inte automatiskt att smärtan kommer att minska. Men förhoppningsvis kommer även detta ske successivt.

Mitt eget mål för sommaren är att sakta men säkert återta mark som jag förlorat – det vill säga att återigen genomföra aktiviteter som jag tvingats skära ner eller ge upp på grund av utmattning och smärta. 

Sätter du upp mål för dig själv? På vilket sätt? Berätta gärna? 

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.