Det är bara konstatera att socialt umgänge fortfarande är en enorm belastning för mig. Jag vet inte om det handlar om själva mötet, konversationen och ljudnivån eller om det i själva verket är den ökade fysiska belastningen av att stå, gå och sitta mer inför och under besöket som påverkar mest.
Hur som helst lider jag nu sviterna efter detta – med en upphackad störd överbelastningsnatt bakom mig. En sur påminnelse om hur det oundvikligen blir då jag inte rättar munnen efter matsäcken. Samtidigt måste jag välja att ta det som en bekräftelse på att jag inte sitter fast i det gamla – utan att det är konsekvenserna av att jag friskt vågat utmana mina tidigare gränser för att få veta var jag befinner mig nu. Att detta är beviset på att jag inte fegt väljer att stanna på min låga aktivitetsnivå för att inte riskera något utan att jag gång på gång kastar mig ut för att se om vingarna bär.
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
Hej! Det här låter både ok o dåligt. Ok på så sätt att det är bra att du vågar testa gränserna. Dåligt att du fortfarande får stora bakslag angående den biten. Samtidigt som jag gläds att du går framåt i din lilla stretchövning och tom orkar små promenader.Jag tror att du har rätt ang överbelastningen socialt. Min nyinsjuknade ME vän visade ett schema just på detta.Hur hon kunde orka ett möte men inte ett annat.Hon visade genom att sätta upp belastningspunkterna. Där det ena mötet innehöll en del promenader samt mycket folk där hn inte kunde kontrollera ljudvolym och nivå samt folkflöde själv.Det mötet gjorde henne helt utslagen i flera dagar efter.Ett annat möte där hon fick välja miljö själv, inga promenader samt en relativt tyst ljudnivå, där hon själv kunde reglera hur mycket som pratades och vilken volym och mängd etc, där hon hade möjlighet att ligga ner tex gick bättre beroende på dagsform.Hon illustrerade i en enkel karta. Hur många eller få punkter som uppfylldes för att det skulle vara optimalt.Så troligen är det det som händer dig också, att du är intryckstrött och mentalt uttröttbar fortfarande. Samma som händer mig också.Det står i den här sidan om hjärntrötthet du har att den biten går inte att forcera helt enkelt. Då blir belastningen bara större istället.Vänligenosynliga följaren
GillaGilla
Ja,tänk vad jag känner igen ditt tänk!Så gör jag också, hela tiden,och blir förvånad varje gång jag upptäcker överansträngningssymtom av samtal längre än 2h mm mm mm. Balansen,vad svår den är att hålla,framförallt som den i perioder förändras.Men vi kämpar på så gott vi kan!
GillaGilla
Ja, nya förutsättningar kräver en ny balansakt – men det brukar ju plana ut så småningom försöker jag tänka. Kämpa på!
GillaGilla
Tack för din uppmuntran och att du gläds med mej! Ja, jag tror din vän har lärt sig något viktigt – att det är många faktorer som påverkar hur trött man blir av ett ”möte” inte bara faktorerna under själva mötet utan även vad som hänt dagarna innan (och tom månaderna) mötet. Jag är fortfarande mentalt uttröttbar framför allt i situationer där jag samtidigt belastar mig fysiskt. Denna gång stod jag och skar sallad, plus att jag oxå satt ganska länge i upprätt läge.
GillaGilla