Hej vänner!

Något jag under länge tänkt göra men inte orkat med. Fick en kommentar av en läsare med en fråga som hon ville att jag skulle vidarebefordra till er läsare. Jag skriver ut den i sin helhet:

”Om det är okej skulle jag vilja rikta en allmän fråga till dig och alla andra som läser (där jag förstår att det är många som har liknande sjukdomar/diagnoser);
Har någon av er fått höra att en utmattning inte kan pågå i många år? Att utmattningssyndrom alltid läker ut av sig själv och att om symtomen kvarstår efter c:a två-tre år så är det inte utmattning utan något annat (som de inte kan svara på vad det är..)?”

Om jag själv ska försöka mej på ett svar så har jag fått höra att det tar lika lång tid att tillfriskna från en utmattning som det tar att insjukna. Med det perspektivet kan det ta väldigt många år att tillfriskna. Jag har också grubblat mycket på samma fråga då jag i utmattningssammanhang aldrig verkat passa in i mallen och då man på Stresskliniken verkade förvänta sig att det i alla fall skulle börja vända åt rätt håll i och med behandlingen där. Vid min utvärdering sa dock min handledare något som jag senare mailade henne en förtydligande fråga om, hennes svar passar bra in på läsarfrågan så jag klipper in det här:

”Angående din fråga om det finns något publicerat kring utmattning och smärta, så är det inget jag kan komma på att jag har läst något om. Att smärta är ett vanligt symtom vid utmattning  är ju tydligt känt, men din frågeställning kring smärta-utmattning är inget jag kan så mycket om, annat än att smärta under lång tid tar mycket energi.

Vi har inget dokumenterat hos oss kring smärta/utmattning annat än den erfarenhet vi har rent kliniskt. När vi träffar personer som har en smärtproblematik dvs att det är smärtan som är det största problemet och utmattningen kommer sekundärt,  så ser vi att de  personerna inte blir så mycket bättre efter vår rehabilitering. Personer som har smärta, men som själva tänker att det är utmattningen som är det största problemet, dom får ut mycket mera av vår rehabilitering, trots att de också har smärta. Personer som har en smärtproblematik i första hand, behöver få stöd och hjälp för det, och då ska de personerna  till smärtrehab i första hand.”

Den kliniska erfarenheten vid min Stressklinik är alltså att personer med långvarig smärta, som i ett senare skede insjuknat i utmattningssyndrom, inte tillfrisknar på samma sätt som någon med enbart utmattningsproblematik under deras behandlings och utvärderingsperiod (vilket sträcker sig under drygt ett par års tid).

När jag diskuterar min utmattning med min sjukgymnast anser han inte att det är märkligt alls att jag är utmattad – efter så lång tid med smärta. Han menar att man med en långvarig smärta får felaktigheter i sitt rörelsemönster vilket bland annat bidrar till en felaktig användning av sina muskler som i sin tur ger någon form av fysisk utmattning. I smärtan som inkluderar en central sensitisering (se artiklar under fliken smärta) ingår även utmattning mer eller mindre. Det har också blivit tydligt i mitt arbete med min sjukgymnast att en fysisk överbelastning, exempelvis om jag fått en för svår övning, alltid ger mig försämrade utmattningssymtom.

När det gäller tillfrisknande av utmattning skriver Socialstyrelsen i sitt beslutsstöd – dvs riktlinjer för sjukskrivning:

”Vid svårare stadier av utmattning är funktionen, trots adekvat vård, ofta nedsatt i upp till 6 månader, och i vissa fall i upp till ett år eller mer. ”

Då tänker jag att här skriver de inte något slutdatum för tillfrisknande utan konstaterar att ett tillfrisknande kan ta mycket, mycket lång tid trots adekvat vård. Och hur många är det som inte fått adekvat vård och på grund av detta inte tillfrisknar överhuvudtaget?

Detta är mina erfarenheter och tankar om denna fråga- vad är era?

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.