Baseline – en nödvändig grund eller slöseri med tid?

Jag har funderat mycket på vad det är som har gjort att den rehabilitering jag deltagit i misslyckats gång på gång med att få mig att bli bättre. Det enklaste har varit att lägga skulden på mig själv, att jag inte försökt tillräckligt eller att jag gett upp för tidigt. Men det har snabbt gått att utesluta, för jag har fått veta av den eller de som varit ansvariga att så inte varit fallet. Det är i nästa steg mina diagnosfunderingar kickat in. Är det så att jag inte har korrekt diagnos och att den rehabilitering jag genomgått därför inte har haft avsedd verkan? Här har jag inget bra svar, för detta är det ingen som har utrett.

Hursomhelst så har jag den senaste tiden insett att det finns en annan faktor som genomgående brustit i de rehabiliteringsåtgärder som jag deltagit och misslyckats i – nämligen att det inte gjorts en tillräckligt bra baseline innan åtgärderna startar.

Vad är då en baseline? En av betydelserna (och den jag avser här) är:

”A usually initial set of critical observations or data used for comparison or a control.” 

I forskning beskrivs en baseline som det ursprungsläge som resultatet utvärderas mot – ex hälsostatus innan en viss typ av behandling sätts in, och som sedan hälsostatus efter behandlingen jämförs med.

I ett projekt jag jobbade i hade vi i princip hundra procent måluppfyllelse på de mål vi satt upp tillsammans med våra klienter. Många var förvånade över våra goda resultat, men jag anser att allt annat än i princip 100% måluppfyllelse på individnivå ett misslyckande för mig som professionell behandlare. En hög måluppfyllelse på individnivå i projektet sa mig att vi hade lyckats med vår baseline-utredning och tillsammans med klienten lyckats sätta realistiska, mätbara mål.

Vad är då en bra baseline? För mig som arbetsterapeut handlar det om att jag tagit reda på vilka aktiviteter klienten upplever som problematiska i sin vardag, att klienten har fått värdera hur viktiga dessa aktiviteter är för hen och hur nöjd hen är med utförandet av dessa aktiviteter idag. Som tillägg till detta kan jag utifrån min yrkeskompetens observera klienten när hen genomför någon av dessa aktiviteter för att ytterligare specificera vad det är som skapar det upplevda problemet. Baselinen syftar både till att ge en grund för vidare målsättning och behandling – men redan här kan jag och min klient arbeta med att smalna av och precisera det vi sedan kommer att arbeta vidare med tillsammans.

De realistiska och mätbara målen måste korrelera till baseline på ett tydligt sätt – likaså måste åtgärderna för att nå målet också stå i direkt relation till både baseline och mål. Om baseline är otillräcklig eller målet är orealistiskt eller ej mätbart leder detta till att felaktiga åtgärder väljs och förebådar ett troligt misslyckande. Detta ska alltså inte ses som att klienten misslyckats – även om det är så klienten upplever det – utan det är vården som misslyckats att genomföra sin process på ett korrekt sätt.

Om däremot kvalitén på baseline är god och målen är realistiska och mätbara leder detta till måluppfyllelse för klienten – för mig innebär detta nöjda klienter som upplever att de tagits på allvar.

Upplever du att det gjorts en tillräcklig baseline inför din rehabilitering, höll den god kvalité eller fattades det något, fanns det saker som kunde tas bort? Tankar, funderingar – kommentera gärna!