Som jag tidigare nämnt ett flertal gånger fick jag lära mig Stresskliniken att man medvetet behöver göra en sak på ett nytt sätt 30 [trettio!!!] gånger för att viljemässigt förändra ett beteende. Detta kräver både viljestyrka och uthållighet – och är med andra ord inget som görs utan varken tanke eller tålamod. Att leva med belastningskänslighet kräver att du förändrar ditt förhållningssätt till vardagen – och utifrån det jag beskrev här ovan och i föregående inlägg kanske du förstår att det inte handlar om någon quick-fix. Min sjukgymnast säger att den typ av smärta jag har (och belastningskänsligheten) måste övervinnas genom list – det är ingenting som går att lösa genom att pressa sig. 
I mitt sökande efter diagnos och hjälp har jag kommit i kontakt med ett begrepp som kallas ”Pacing”. Jag har tidigare skrivit om det här i bloggen. Egentligen är det mest rätta att kalla det för en copingstrategi – ett sätt att leva och förhålla sig till sina besvär. Själv tycker jag att detta sätt stämmer väl in på det min sjukgymnast kallar för att använda list. Om du googlar på svenska sidor om Pacing kommer det mesta att handla om diagnosen ME (Myalgisk Encefalit), men det är också ett begrepp som går att hitta inom behandling av långvarig smärta. 
Målet med pacing är att först hitta sin basnivå – det som beskrivs i citatet här ovan. När denna nivå uppnåtts görs försiktiga och noga kontrollerade försök att öka aktivitetsnivån – men aldrig mer än 10% i taget. Vill du läsa mer om pacing rekommenderar jag länken ovan alternativt den lättlästa informationen Gotahälsan har på sin hemsida. 
Att duscha är en basal vardagsaktivitet som är extremt krävande för mig och något som alltid triggar min belastningskänslighet. Jag kan uppleva en försämring som håller i sig allt från timmar till dagar, trots att jag har funderat mycket på, och gjort många anpassningar för att minska belastningen. Hur mycket rutin som ligger i just duschritualen förstod jag först för några månader sedan då min man var tvungen att hjälpa mig med håret – så mycket av känslan av flow försvann på grund av att han inte kunde ”min ritual” och jag var tvungen att förklara hur han skulle göra. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av det jag insåg ingick i min duschritual, och vad jag gjort för att anpassa den till mina livsvillkor – för att den ska ta så lite av min energi det går och trigga så lite av belastningskänsligheten som möjligt.
Så här går det till på ett ungefär:
1. Fixar dricka, det känns som att jag lätt får obalans i vätskebalansen då jag gör något ansträngande
2. Gör i ordning sängen där jag ska vila (rätt kuddar för stöd, inställning på ryggstöd, handduk till håret osv)
3. Väljer något jag ska titta på då jag vilar, om jag orkar detta
4. Tar fram kläder jag ska ta på mig efteråt
5. Gör de övningar jag fått av sjukgymnasten som ska trigga rätt muskler att arbeta
6. Klär av mig och tar på mig bettskenan
7. Duschar och torkar mig
– sitter på duschpall med ryggstöd
– har allt jag behöver stående framför mig på en pall i rätt turordning – är jag mycket mentalt trött har jag svårt att hålla koll på riktigt vad jag är i rutinen och då är detta bra, likaså förhindrar placeringen på pallen att jag låter kroppen arbeta i ogynnsamma belastande positioner
– använder händer och armar så sparsamt jag kan – tex låter dem vila medan vattnet sköljer ur schampo, balsam och duschkräm
– tänker på hur jag positionerar min kropp (utifrån det jag lärt mig om mina ”fallgropar” hos sjukgymnasten) när jag duschar, torkar mig, hänger upp handduk mm
– är snabb och effektiv men utan att stressa – använder mindfullnessteknik för att ha fullt fokus på uppgiften så den inte tar mer tid och energi än nödvändigt
8. Liggande eller halvsittande vila tills jag känner att kroppen varvat ner. Dricker och äter något under tiden, för att fylla på med vätska och energi. 
Jag planerar noga tillfället för dusch, att spontanduscha eller duscha enbart för att det är skönt går tyvärr bort för mig. Kan jag välja duschar jag på förmiddagen så jag hinner vila ordentligt innan familjen kommer hem, att duscha på kvällen är som att be om problem med överslag på natten. Jag vill gärna duscha varannan dag, då känner jag mig fräsch – men om jag vet med mig att jag är extra belastningskänslig eller har många aktiviteter som väntar på att slåss om min energi förlänger jag tiden som går mellan duschtillfällena. Att behöva hoppa över duschen känns aldrig bra, men om det är alternativet jag har och jag slipper trigga belastningskänsligheten allt för mycket – då gör jag idag det valet utan att tveka.
Vad tänker du då du läser det här inlägget! Berätta gärna? Vad är dina erfarenheter?
Förresten, skrev ju i förra inlägget att jag skulle prata om att använda yttre struktur som kompensation av inre struktur. Min punktlista här ovan är något som liknar det jag som arbetsterapeut skulle kunna använda som yttre struktur för någon med svårigheter med inre struktur. Ytterligare anpassningar skulle kunna göras i sådana fall – exempelvis att märka flaskorna med schampo och dylikt i nummerordning, bryta ner listan ytterligare. Sätta upp laminerad lista i duschen. Och mycket mera. Om man har problem med den inre strukturen är min erfarenhet att man behöver hjälp att upprätta en yttre struktur och att lära sig principerna för hur man kan gå tillväga.

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.