Jag har nog alltid varit en sån som vill göra något med mitt liv – göra skillnad för någon annan. Det har funnits med så länge jag kan minnas – och jag vet att jag faktiskt gjort skillnad många gånger, och är väldigt glad och tacksam för det.
När jag började jobba så var inriktningen densamma – att göra skillnad – att hjälpa människor till något bättre oavsett hur deras situation såg ut. I mitt privatliv körde jag på samma linje. Jag har alltid varit glad över det jag har gjort och fått väldigt mycket tillbaka i glädje och uppskattning – även om det många gånger tagit väldigt mycket energi och tid. Det svåra har varit att ta hänsyn till och ta hand om mig själv, att sätta gränser och säga nej!
Men det har jag sannerligen lärt mig nu, utan gränser och nej – och att prioritera mig själv och mina behov överlever jag inte dagen.
Trots att jag mår som jag mår brinner ändå min längtan av att göra skillnad, ibland har jag svårt att förstå att den överlever. Jag försöker att balansera mellan att tänka realistiskt och ändå våga drömma. Ibland känns det verkligen tungt, särskilt i perioder som denna. Hur ska jag kunna göra något när jag bara mår skit? Nu i dagarna har jag dock försökt att göra drömmandet lite mer konkret genom att ha ett block där jag skriver ner alla idéer jag får.
Jag har alltid tänkt att det är jag som måste genomföra mina idéer men jag har insett att det kanske inte är realistiskt om än ens nödvändigt? Min idé genomförd av någon annan kan ju också göra skillnad!
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
För det första Malin; du gör skillnad just nu genom att ha denna bloggen! Här kan folk i liknande sits få bekräftelse, stöd, uppmuntran och känna sig lite mindre extremkonstiga eftersom det bevisligen finns fler av ens sort. Detta ger kraft att kämpa vidare med både sig själv, sina begränsningar och sin process. Jag är säker på att jag inte är ensam om att tycka så här!För det andra så är det en lysande idé att ens idéer inte måste utföras av en själv, då har man kommit en bra bit från egofixeringen. Jag har upptäckt att jag kan ha idéer i kyrkan som andra kan genomföra – och jag peppar dem bredvid. I början kändes det gräsligt att komma med förslag och sen inte vara med och genom föra dem, men när det är som det är så får det gå…Jag har också alltid brunnit för att göra skillnad( tror det är ett stort kriterium för utmattade) och nu börjar jag bli lite bekväm med att göra det i mikroformat, inte som innan när jag skulle ha näsan med i allt ,annars blev det ju bevars inte rätt gjort…Jag kan stötta och uppmuntra några få i min närhet och på så sätt göra skillnad. Det är inte det samma som att göra det i en skolklass eller en kyrka, men det är bättre än ingenting. Förutsättningen för även detta lilla är att jag FÖRST tar hand om mina egna behov, detta är nog det svåraste av allt, men liksom du är jag tvungen, annars rasar alltihop.Så; du gör verkligen skillnad Malin! Här och nu.kram Sofia
GillaGilla
Tack Sofia! Behövde verkligen höra din pepp just idag!! ❤️ Vi får fortsätta göra skillnad i det lilla! Kram!
GillaGilla