Sa ju tidigare i år att jag skulle lägga diagnosgrubblerierna på hyllan och jag menade det verkligen då. Men i och med senaste avstämningsmötet kände jag ett starkt behov av att ta upp om jag eventuellt kan ha ME/CFS med läkaren. Under många år har jag stött på denna diagnos och känt igen mig mycket, men av olika anledningar har jag inte vågat/velat ta upp det med min läkare. 

Men i vår har jag läst på endel och när avstämningsmötet floppade helt och hållet kände jag att nu är det dags.
Skickade ett brev till min läkare för några veckor sedan med mina funderingar jag ville ta upp under dagens besök. 
Men det gick inte så bra. 
Läkaren sa att ME inte är någon ”riktig” diagnos och att den är omtvistad – den finns typ inte. När jag påpekade att till och med 1177 har info om ME/CFS och att det snart öppnar en specialistmottagning på Stora Sköndal såg han jätteförvånad ut. Han erkände då utan omsvep att han inte kunde ett dugg om ME/CFS. Han kändes besvärad och lite uppgiven – men inte elak på något sätt.
Tyvärr menade han att eftersom han inte har kunskap om ME/CFS ville han heller inte ge sig in på att utreda mig. Men han var tydlig med att han inte ”såg ner på” diagnosen och han kunde tänka sig att skriva en remiss till Stora Sköndal. 
Men jag kan bara inte förstå hur man tänker att en person – som ligger på bristen och just har berättat om hur mycket hon försämras av en dusch – ska klara att resa över halva Sverige och göra en utredning i Stockholm…

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.