Har funderat väldigt mycket på detta med min ljudkänslighet som kom under ungefär ett halvår innan jag blev sjukskriven. Den finns där alltid men svänger väldigt beroende på hur överbelastad jag är. Det handlar mest om ljud som skrammel (porslin, bestick, lego) och prassel (papperskassar o dyl) men även röster eller flera ljud samtidigt (diskmaskin, köksfläkt, tv, visslingar mm). När det är många ljud samtidigt är det mer som att hjärnan inte orkar sortera än att öronen klagar. När det är som värst mår jag dåligt av att höra mig själv prata och vid varje ord jag säger hör jag trumhinnan röra sej inne i örat. 


Jag hör sämre på mitt ena öra men enligt test jag gjort på VC är det helt inom normalspannet, jag har även tinnitus (självdiagnosticerat) särskilt kvällstid. Vi har även tidiga hörselnedsättningar i släkten.

En utmattad kvinna som jag träffade hade fått specialutformade öronproppar (via rehabåtgärd på AF) för att använda på arbetsplatsen på grund av ljudkänslighet men ingen har velat hjälpa mig att få en bedömning för detsamma. Jag har egna siliconproppar från Apoteket som jag använder för att kunna umgås med mitt barn vars största intresse är lego – men de dämpar ju allt och det känns som man sitter i en bubbla. 

När jag läser på nätet om ljudöverkänsliget så handlar mycket om att våga utsätta sej för vardagsljuden och att känsligheten blir värre om man använder öronproppar. Men jag hittar inga strategier hur man ska behandla ljudöverkänsliget under utmattning. För mig är ju ljudkänsligheten ett av många uttryck för min belastningskänslighet och om inte smärtan går att övervinna genom att pressa sig själv utan måste övervinnas med list så borde man väl tänka detsamma om ljudkänsligheten? Eller? 

Någon av er som har fått hjälp för detta fenomen? Känner du igen det jag berättar? Berätta!! 

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.