Jag orkar inte längre! 

Min arbetsgivare kräver att jag arbetar i princip dygnet runt och jag får aldrig vara ledig – jag måste alltid vara anträffbar och tillgänglig. Att arbeta på helger är en självklarhet, varken storhelger eller högtidsdagar undantaget. Semesterdagar det har jag inga – som jag längtar då jag ser mina vänners semester-uppdateringar på Facebook. 

Jag vill säga upp mig! 

Livet som sjuk är som att vara anställd av en arbetsgivare som aldrig skulle godkännas i vårt samhälle. Jag jobbar hårdare än vad jag gjort i hela mitt liv! Inte nog med smärta och utmattningssymtom som påverkar varje minut av min dag, utan på det ligger en massa krav och förväntningar på mig i rollen som sjukskriven. Fast det förstås, när de friska går på semester mildras kraven en aning – men det innebär också flera månader varje år där vård och myndigheter tar paus vilket förlänger väntetider, fördröjer remisser och rehabilitering – och istället klumpas viktiga möten, utredningar och behandlingsstarter ihop i stora sjok i början på hösten och våren. 

Ett synnerligen ineffektivt sätt att försöka rehabilitera mig på då den aktivitetsnivå som detta arbetssätt kräver ofrånkomligen blir för hög för mig. På grund av detta hamnar jag i en grop varje vår som jag sedan måste jobba stenhårt på att försöka ta mig upp ur under tiden då de friska tar semester. Det känns så orättvist – jag behöver också en paus! 

Jag känner att jag har fått nog men vet inte vilken instans som ska behandla min uppsägning? 

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.