Min yrkeserfarenhet har gett mig en orubblig tro på att en arbetsterapeut kan förändra människors liv! De senaste åren har jag ofrivilligt men oundvikligt fått ett inifrånperspektiv på den svenska sjukvården både som patient och anhörig. I perspektivskiftet från givare till mottagare har det jag förväntat mig krockat med det jag fått – frustrationen över denna krock är bakgrunden till detta inlägg.

Min och min familjs kontakter med vård, myndigheter, förskola- och skola har på ett skrämmande sätt tydliggjort avsaknaden av arbetsterapeuter inom för mig helt självklara områden. Det gör mig ledsen och förvirrad när det så uppenbart är något som saknas men där de ansvariga för verksamheten inte förstår det.

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) förklarar arbetsterapi så här:

”Alla människor behöver känna att de har ett meningsfullt liv. Att de får vara delaktiga i sin egen vardag och har en plats att fylla i samhället. Arbetsterapeutens fokus är att göra det möjligt för människor att uppnå detta – att klara sina dagliga aktiviteter. Den, som på grund av skada, sjukdom eller funktionsnedsättning inte kan sköta exempelvis personlig vård, sitt boende, skolan, ett arbete, eller som inte har en utvecklande fritid, kan få stöd av en arbetsterapeut. 

Arbetsterapi syftar till att man, utifrån sina egna resurser, ska kunna bli så självständig som möjligt i de vardagsaktiviteter man behöver och vill göra.”

Utifrån ovanstående borde arbetsterapeutens specialistkunskap tas tillvara som en självklarhet inom alla verksamheter som arbetar med människor som har, eller riskerar, begränsningar i sin vardag. Min erfarenhet är tyvärr att så definitivt inte är fallet.

Jag bor i en stor svensk växande universitetsstad, och trots detta…

… hade arbetsterapeuten inte någon självklar del i min rehabilitering på min gamla VC – jag efterfrågade själv kontakt och fick bra hjälp – men läkaren var inte intresserad av resultatet

…bedrivs multimodal smärtrehabilitering helt utan inblandning av arbetsterapeut på min nya VC

…har företagshälsovården ingen arbetsterapeut, varken anställd eller som upphandlingsbar kontakt

…jobbar Stresskliniken helt utan arbetsterapeut med största fokus på arbete, och de förstod inte ens behovet av helhetssyn på vardagen då jag efterfrågade det

…har BUP har inga anställda arbetsterapeuter, men när patienterna går över till vuxenpsykiatrin har arbetsterapeuten däremot en stark roll, mycket av arbetet skulle behövts påbörjas mycket tidigare än i vuxen ålder
…är inte någon arbetsterapeut delaktig i Barnklinikens smärtteam

…är skolan ingen självklar arbetsplats för en arbetsterapeut – att de borde finnas där är däremot absolut självklart

…har jag varken träffat någon arbetsterapeut på Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen

Personerna som arbetar i dessa verksamheter träffar människor med en mängd olika diagnoser och besvär vilka utan tvekan påverkar förmågan att klara av vardagen, annars hade de inte kommit dit. Att en arbetsterapeut skulle ha viktiga saker att tillföra anser jag är odiskutabelt. Jag vill inte säga att verksamheterna som finns idag gör ett dåligt jobb. Däremot saknas det en mycket viktig och helt avgörande dimension i verksamheten som bedrivs – förståelsen av och kunskapen om hur de besvär jag har påverkar vardagen, och vad som kan göras för att öka min aktivitet och delaktighet. Arbetsterapeuter är den yrkesgrupp som äger expertkunskapen inom detta område.

Men gör arbetsterapeuten verkligen en så stor nytta? Är det inte överdrivet att säga att vi förändrar liv? Nej det är det inte:

”Forskning visar att arbetsterapeutiska insatser bidrar till att bibehålla eller förbättra människors förmåga att utföra vardagliga aktiviteter. Arbetsterapi minskar beroendet av hälso- och sjukvård och stöd från socialtjänsten. Även anhörigas belastning minskar. Arbetsterapeutiska insatser bidrar dessutom ofta till minskade utgifter för stat, kommuner och landsting. Minskade kostnader för vård, omsorg och sjukfrånvaro gör det än mer angeläget att satsa på arbetsterapi. 

(klicka på citatet för att komma till källan)
Att anställa arbetsterapeuter i fler verksamheter innebär inte att någon annan yrkeskategori ska bort. Nej, arbetsterapi är den saknade pusselbiten som behöver komma på plats – vi ska komplettera, inte konkurrera med varandra! 

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.