Läste en artikel baserad på en granskning av Företagshälsovårdens arbetssätt. Den visade att framför allt landsting och kommuner använder Företagshälovården först i ett läge där arbetsmiljön redan har blivit ett problem.

”Även om företagshälsovården gör ett bra jobb, och är väldigt efterfrågade, vad det gäller individuellt stöd så lyser den med sin frånvaro när det kommer till fokus på hur arbetet och arbetsplatserna är utformade, förklarar Lisa Schmidt. Trots att företagshälsovårdens proaktiva roll lyfts i arbetsmiljölagen.” 

I artikeln lyfts också behovet att göra tydliga behovs- och orsaksanalyser fram, för att hitta anledningar till att en viss arbetsmiljö skapar ohälsa – innan åtgärder sätts in. De tar som exempel att personer med ont i ryggen ofta rekommenderas träning utan att arbetsmiljön analyserats för att se om det finns orsaker till ryggontet där.

Jag tycker detta synsätt – att lägga orsaker och åtgärder på individnivå – speglar ett vanligt förekommande problem i vårt samhälle, inte bara inom FHV. Vårt samhälle är väldigt individinriktat och det avspeglar sej även här. I grund och botten tror jag att det hela handlar om synen på vad som påverkar en persons aktivitetsutförande.

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag ofta återkommer till arbetsterapiteori, och så även denna gång! 

Dessa tre cirklar skulle kunna användas för att göra en orsaks- och behovsanalys på en arbetsplats. Det viktiga här är att se att det inte bara är de mänskliga kvaliteterna som ska analyseras utan även aktiviteten – i detta fall arbetsuppgifterna – och i vilken miljö de utförs i. Allt detta sammantaget påverkar aktivitetsutförandet.

När en analys görs på detta sätt blir det väldigt tydligt att orsaken till en persons ohälsa kan finnas på flera plan och att åtgärder kan behövas såväl i miljön, i arbetsuppgifterna och som hos individen. En sådan här analys visar också tydligt att aktivitetsutförandet kan bli bättre – trots att måendet och symtomen är detsamma – om aktivitet och miljö anpassas efter personens förutsättningar. Rätt anpassning eller hjälpmedel kan öka en persons delaktighet och självständighet utan att själva ”skadan” läker.

”Tyvärr ligger fokus i vården på att mina symtom ska minska – inte på att minska konsekvenserna av mina symtom. Det vill säga – det är endast den blåa cirkeln som existerar. Jag tror att perspektivet behöver utökas med den röda och den gröna cirkeln. Planering och utvärdering av exempelvis en arbetsträning blir väldigt ensidig om endast en av cirklarna analyseras och risken är då att den verkliga orsaken till ”ett misslyckande” missas – eller att möjligheter att lyckas förbigås.”



Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.