Jag möter ofta människor som påstår att vissa aktiviteter ger energi. Både som privatperson och patient. De pratar om att de får en massa energi av att umgås med vänner, motionera eller att göra roliga saker. Och tycker att jag ska göra detsamma.
Den dagen du av någon anledning blir utmattad kommer du känna i din kropp att det där inte är sant. Men världen kommer ändå fortsätta att försöka få dig att träffa vänner, motionera eller göra roliga saker för att du ska fylla på med energi. Som att du är energilös för att du gör för lite.
Fysisk aktivitet triggar igång adrenalin och endorfiner och det får dig att känna dig stark och glad. På sikt kan du få bättre kondition och starkare muskler vilket ger dig längre uthållighet. När du rör på dig får du bättre blodcirkulation och mer syre till hjärnan och vakenhetsgraden ökar. När du umgås med vänner du tycker om får du känna dig accepterad och älskad. Du känner kärlek och endorfinerna flödar. Om du gör något roligt ger det dig glädje och en känsla av meningsfullhet.
Men likafullt tar alla dessa saker energi under tiden du gör dem. Det är ett oåterkalleligt faktum att kroppen behöver energi som bränsle för att kunna genomföra det du gör. Det är inget fel att uppmuntra människor att vara aktiva, sociala och prioritera roliga saker – men att påstå att det skulle ge energi och återhämtning är direkt felaktigt!
För att förstå hur detta hänger ihop behöver vi prata om kroppens gas och broms:
Det sympatiska nervsystemet är vår gas – som aktiveras i situationer med fysisk eller psykisk stress och gör kroppen redo för fysisk aktivitet. Adrenalinet som utsöndras vid rädsla, stress, ilska och ansträngning – ökar kroppens prestationsförmåga. Hjärtat slår snabbare, musklerna spänns, värmen ökar i kroppen, tanken klarnar, andningen blir ytligare och cellerna i kroppen bryts ner. Snabbtillgängligt bränsle (höjt blodsocker) frigörs och endorfiner utsöndras som kan blockera smärta. I detta tillstånd har vi sämre förmåga att ta in information om hur vi mår, vi får ”tunnelseende” och lägger inte märke till de flesta känslor.
Parasympatiska nervsystemet är dess motsats – vår broms – och arbetar under dagtid och vid nattsömn med att ge möjlighet till återhämtning. Kroppen reagerar med att sänka hjärtfrekvens och kroppstemperatur, musklerna slappnar av, vi känner oss trötta och koncentrationen blir lägre och vi djupandas. I motsats till då det sympatiska nervsystemet arbetar ligger fokus på återuppbyggnad och återhämtning av kroppens celler. I detta stadium kan vi lägga märke till om vi är ledsna, hungriga, har smärta, känner lust mm, vi har alltså bättre större möjlighet att känna efter hur vi mår och har möjlighet till att få insikt. 
Om vi bara gasar på och staplar aktiviteter på varandra från morgon till kväll, utan att ge kroppen en chans att bromsa, kommer vi inte heller kunna känna efter hur vi mår. Det spelar ingen roll hur hälsofrämjande aktiviteterna är eller hur mycket glädje de ger. Tolkar vi dessutom behovet av att bromsa som osund inaktivitet, eller försöker bota (eller mota) det eventuella obehag vi upplever när vi bromsar med ännu mer aktivitet, så ger vi aldrig kroppen en chans till återhämtning. 

Om du känner dig utmattad när du varvar ner är det bättre att vila än att kasta dig in i nästa aktivitet, för det behöver faktiskt inte vara ett tecken på inaktivitets-slöhet! Och rastlösheten som kommer krypande ska du se som ett gott tecken, det är abstinensen efter adrenalin du känner. Ett bevis på att du håller på att varva ner.
Det är sömnen som är och ska vara den största källan till återhämtning. Därför är sömnbrist, oavsett orsak, något att ta på stort allvar. Andra källor till återhämtning är de pauser jag tar under dagen. Om jag gör avbrott före, i och/eller efter en aktivitet ger jag mig själv en chans att känna efter hur det känns och hur jag mår. För att få till de naturliga större avbrotten behövs rutiner, för att se till att mat och mellanmål och sömn tillgodoses. Om det behövs nya rutiner behövs förståelse och tålamod. Tydligen behöver du göra något ”mekaniskt” 30 gånger för att det ska ha en chans att fungera automatiskt.
Vissa sjukdomar och andra tillstånd ger försämrad återhämtningsförmåga. Det innebär att kroppen återhämtar sig dåligt trots att jag ger den goda förutsättningar att varva ner. Trots goda rutiner för sömn, mat och pauser under dagen. Det är inte samma sak som när någon med fungerande återhämtningsförmåga slarvar med mat och sömn. 
För dålig återhämtningsförmåga handlar varken om att sova eller äta för lite, eller att anstränga sig för mycket. Det handlar inte per automatik sömnbrist. Det kan tvärt om vara så att du sover rätt antal timmar men ändå inte vaknar utvilad. Och det kan betyda att en mycket liten ansträngning kräver väldigt lång tid att återhämta sig ifrån, och att kroppen blir överbelastad av sådant som någon med god återhämtningsförmåga inte ens reflekterar över att de gör.
Människor med dålig återhämtningsförmåga får brist på energi, och har oftast både ett begränsat aktivitetsomfång och en lägre aktivitetstakt. De måste ständigt kalkylera för att få energin att räcka till. De aktiviteter som är väldigt energikrävande även för en person med normala energinivåer kan vara helt omöjliga att genomföra för någon med begränsad energi. Att i det läget uppmanas att aktivera sig för att få mer energi kan rent av vara skadligt, eftersom det kommer att få till följd att personen gör av med mer energi än den har. 
Vad jag vill säga med den här texten är att du kan omöjligt aktivera dig för att få mer energi! Aktiviteter tar alltid energi och själva återhämtningen måste ske på andra sätt. Genom sömn och pauser. Det betyder inte att det är fel att vara aktiv. Ett aktivt liv på din egen nivå är en förutsättning för ett gott liv.
Mina problem bottnar inte i sömnbrist, dålig kondition eller avsaknad av glädje och relationer. Däremot kan alla saker uppkomma som en konsekvens av den brist på energi och dåliga återhämtningsförmåga jag lever med. För att förändra grundproblematiken krävs dock andra åtgärder än om konsekvenserna vore själva grundorsaken.
Att försöka åtgärda konsekvenserna utan att se till grundorsaken är precis lika (in)effektivt som att sätta plåster på skoskavet istället för att ta bort stenen du har i skon.

____________________________________________________________________
Läs också gärna mitt inlägg: Trött – ett mångfasetterat ord där jag resonerar om det faktum att vi säger ”trött” om precis allt. Och om behovet av en bättre analys.

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.