Jag ser avundsjukt (och lite fascinerat) på människorna som gör stora utsvävningar. Gör avsteg från vardagen och de vardagliga rutinerna. Och trots det stora uttaget på energikontot verkar i princip helt oberörda. Visst, lite trötta och småmöra men ändå energiska och styrkta efter det efterlängtade avbrottet från det vanliga. Och de fortsätter med vardagen som om ingenting har hänt.
Själv har jag tvingats ruta in min vardag i ett strikt mönster där varje dag ser likadan ut. Blivit extremt rigid och fyrkantig med en minutiös koll på minsta lilla energispill. Det är alldeles nödvändigt. Trots det tippas jag omkull av minimala förändringar. För energi är en färskvara som inte går att lägga på lager och ett avsteg från planen, som andra inte ens reflekterar över kan ge enorma konsekvenser för mig. Jag kan inte bara skaka av mig och gå vidare utan tvingas modifiera planen så att jag kan krympa kostnaderna ännu mer. Ännu fyrkantigare. Mindre än minimalt.

Så avbrottet i vardagen, som för dig är välkommet och stimulerande är för mig oftast en källa till försämrat mående.


Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.