Ju mindre kapacitet jag har desto viktigare är det att du lyssnar på mig och respekterar mitt nej. Annars är det lätt att du kör över mej! Jag tänker att min bristande kapacitet också innebär att min gräns, mitt skal, är tunnare.
Därför krävs det mindre tryck för att krossa det.
Min röst är svagare än din är. Både för att jag inte har kraften att skrika men också för att mina viskningar inte riktigt räknas. Men ett nej är alltid ett nej, redan första gången det kommer över mina läppar.
Oavsett om du inte hör mig eller räknar med mej.
När du försöker övertala mej veknar jag ofta. Inte för att jag egentligen ändrar mej utan för att det tar sån kraft att strida för min sak. Ibland kan jag känna att det anses olämpligt att säga nej. Att jag i min begränsade situation ska säga ja.
Och sedan vara tacksam och nöjd.
Mitt nej är mitt sätt att skydda mig själv. Ett tecken på att jag vet var min gräns går. Att jag vet vad jag vill och vad jag behöver. Så, tolka inte mitt nej som att jag vill göra det besvärligt för dej. Att jag är en bakåtsträvare och bromskloss.

Jag tar bara hand om mej själv.

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.