Jag tänker så ofta på att jag är fattig.
Inte på pengar, utan på energi. Att saker som i andras ögon kostar så lite ställer mig på bar backe. Jag gör av med så försvinnande lite. Ändå räcker det inte till.
Och jag svälter.
Jag vet varken ut och in. Börjar få slut på sätt att spara på. Får panik över att det lilla jag har tar slut så fort. Som att jag lät det rinna mellan fingrarna. Ovarsamt.
Trots att jag snålar.
Min lust, vilja och längtan hägrar som ett berg av mat i ett skyltfönster. Men jag kan inget annat göra än att stå kvar utanför, och trånande titta in. Desperat.
Så smärtsamt. Och så långt borta.
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
Känner din sorg i varje ord du skriver.Längtan att kunna orka när ingen energi finns gör så ont.Jag kan känna samma tröstlöshet.Som i helgen då jag skulle träffa min äldste son men influensavärken, mattheten och yrseln gjorde att jag fick avstå.Känslan av ensamhet då jag inte kan delta för att kroppen säger ifrån.Känslan av att vara utanför då jag inte längre alltid” passar in” på grund av min begränsade ork.Då min hjärna inte orkar kommunicera fast hela hjärtat skriker efter att få vara med och delta.Jag önskar så att du ska få lite energi tillbaka.Skickar dig ljus och energi!Var rädd om dig!Du har en fantastisk gåva i språket och din förmåga att uttrycka dig.❤❤❤Kram frånAnnica
GillaGilla
Tack för att du läser, förstår och delar med dej. Det betyder mycket för mej! Kram ❤
GillaGilla