Det är så motsägelsefullt.
Ju sämre jag mår desto mer praktisk hjälp behöver jag. Detta kräver mer kommunikation och kontakt med andra eftersom jag behöver förklara vad jag behöver hjälp med och på vilket sätt. Men en stor del i att jag mår sämre då handlar om att intryckskänsligheten ökar, vilket får som konsekvens att just kommunikation och kontakt med andra orsakar större besvär.
 |
| Syntolkning: Bild på smutsdisk och skräp |
Belastningen minskar alltså på ett område eftersom jag får hjälp, men ökar samtidigt på ett annat just på grund av att jag får hjälp.
Det gör balansgången mellan att be om hjälp i stället för att göra själv – och göra själv i stället för att be om hjälp – väldigt komplex. Det ena kan inte ersätta det andra eftersom det handlar om olika typer av belastning, men båda typer av belastning blir för hög för mig.
Jag behöver hjälp för att jag saknar energi, eller för att jag behöver spara på energi. Samtidigt så kostar hjälpen energi. Så ibland blir det väldigt lite jag sparar. Och ofta känns det som att jag går back, att det kostar för mycket. Men jag vet samtidigt att om jag inte får hjälp går jag ännu mer back. Då blir jag helt bankrutt.
Avlastningen blir till en belastning, men utan avlastning blir belastningen ännu högre. Jag är fånge i en omöjlig ekvation, och det är väldigt svårt att acceptera att hjälpen faktiskt i viss mån ofta också stjälper.
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
En kanske dum tanke. Om Du ex, ber en vän om hjälp med något i hemmet. Skulle Ni inte kunna komma överens om vissa tider, och under de tiderna kanske Du kan unna dig något utanför hemmet. Något Du uppskattar, kanske att vila i soffan hos din vän, eller få taktil massage utan samtal hos någon, eller att ni bestämmer att du vilar i sovrummet. Ingen av er skall känna att Ni behöver talas vid o vill o orkar Du tala så tittar du ut från sovrummet.
GillaGilla
Hej! Ingen dum tanke – men fungerar inte med de begränsningar jag har tyvärr. Det jag menar är att bara det att be om hjälp, och förklara vad jag behöver för hjälp kan stjälpa mig eftersom min kapacitet är så otroligt begränsad. Det är därför jag skriver som jag gör. Men tack för omtanken.
GillaGilla
Ja! Det där är ett himla aber. När man behöver hjälp, men inte kan tillgodogöra sig den för att man är så överbelastningskänslig så tom hjälpen stör.
GillaGilla
Ja, men när man inte har något val för att man inte klarar sig utan hjälpen heller! 😦 Kram
GillaGilla