Febril aktivitet

Min kropp ogillar helt klart nuvarande läge.

Varje del av den pirrar och vibrerar. Varenda utrymme är fyllt till bredden och hotar att brisera vilken sekund som helst. Det finns helt enkelt ingen plats längre.

Det är överfullt.

Återigen upptar den sekundära systemrelaterade stressen all min tid. Det är helt ofrivilligt och inte något som är möjligt för mig att välja bort. Jag har redan lämnat över så mycket jag kan till min partner.

Men vetskapen om vad som händer går inte sudda ut. Och det är tillräckligt för att det ska bli för mycket.

Sjukpenningärende två är nu i ”hot-läge” och genererar en mängd frågetecken och funderingar. Även om jag inte är särskilt chockad över att de även dissar detta intyg så skapar det kaos i mig.

Oundvikligen.

Känslan som snurrar runt i min kropp är densamma som när du känner på dig att det är något du glömt men inte kan komma på vad. Ett febrilt jagande i tankarna.

Du kan helt enkelt inte koppla av förrän du minns.

I mitt fall är det nog Försäkringskassans avsaknad av logik – och en kombination av minnesproblem, min dåliga inre tidsstruktur, svårigheten att processa information och symtom på överbelastning – som gör att jag inte kan slappna av.

Det känns som jag inte kommer kunna andas förrän jag förstår.

Men samtidigt vet jag att deras beslut inte är begripligt. Att det saknas logik. Att allt vi nu gör egentligen görs i onödan. Att det görs för sakens skull i en kafkaliknande process som helt enkelt inte kan förstås.