Förra veckan sände radio P1 ett halvtimmeslångt program om de ökade avslagen på sjukpenning. I reportaget ”Sjukförsäkringen – en trygghet i upplösning” medverkar en person som fått avslag på sjukpenning, en chef på Försäkringskassan, en forskare i sjukförsäkringsfrågor samt en arbetsgivarrepresentant. I sin helhet ett mycket intressant program som finns att lyssna på här.
Jag upptäckte efter en stund att jag låg och vred mig av avsmak i vissa partier av programmet – närmare bestämt i de avsnitt där Karin Olsson, områdeschef Försäkringskassan berättade om sitt arbete. Det gav en fadd eftersmak och en känsla av upprapade mantran och dålig verklighetsförankring.
Därför tänkte jag att ni skulle få läsa vad hon sa och vad det är jag reagerar så på.
I början av programmet lägger reportern grunden genom att redovisa aktuella siffror. Hon konstaterar att allt fler personer får avslag på sin ansökan om sjukpenning. När det gäller första ansökan ökade antalet avslag från 6700 till 12600 mellan 2015 och 2016. Under 2016 avslogs också 22000 pågående sjukskrivningar vilket benämns som en betydande ökning, faktiskt den högsta siffran sedan 2009. Reportern hänvisar här till Försäkringskassans rapport till regeringen vilket troligen avser denna rapport.
Men om vi skulle ta och koncentrera oss på det Karin Olsson områdeschef på Försäkringskassan har att säga om anledningen till den ökande andelen avslag. Jag har alltså här valt ut de delar av programmet där Försäkringskassans representant talar:

Karin:
Fokuset är ju för oss att höja kvaliteten i våra utredningar och bedömningar om sjukpenning, och det är klart då kan du ju bli så att något fler får avslag. Sanningen är ju att även om du har ett läkarintyg och en sjukdom så behöver det bedömas av försäkringskassan, och det är inte alltid så att det bästa är att vara sjukskriven. Det kan kännas så men vi vet ju att forskningen säger oss att en långvarig sjukskrivning är av ondo. Den gör dig sjukare. Så vi måste alla tillsammans i samhället verkligen ta in och förstå att ibland kan det vara så att även om du är sjuk så är det bättre att göra något. Du kanske inte alltid kan fortsätta jobba med det du har gjort tidigare, och det är ju en svår insikt naturligtvis och en omställningsprocess. Och det är klart att den känns tuff och ta. Men så ser ju regelverket ut, och det bästa är att kunna jobba med något. 

Reporter:
Tidigare så var det en och upp till två procent som fick avslag och nu är det upp till fyra procent? Gör ni striktare bedömningar nu då eller?

Karin:
Nej, inte en striktare bedömning lagmässigt, däremot tror jag att den är mer kvalitativ och mer likformig över landet.

Reporter:
Så om fler får avslag betyder det att folk faktiskt inte är sjuka då? Eller har de blivit friskare? Eller hur ska man tolka det?

Karin:
Vi bedömer ju egentligen inte om någon är sjuk eller frisk. Det vi behöver titta på enligt lagstiftningen det är ju att med den sjukdom du har och med dom arbetsuppgifter du förväntas utföra: Kan du göra det eller har du såna hinder och nedsatta förmågor att du inte kan. Då har du rätt till sjukpenning. Du kan vara sjuk men ha en fullgod arbetsförmåga och du kan vara sjuk och inte ha det. Det är den totala bilden vi måste titta på.

Karin:
Vi jobbar ju väldigt aktivt för att göra rättssäkra bedömningar…

Reporter:
…och det är ingenting som har ändrats i lagtexten men ändå får färre sjukpenning, hur förklarar du det?

Karin:
Det handlar om att vi har större möjlighet idag att göra de utredningar som krävs, att ta in rätt underlag och även om det är så att våra kompletteringar ibland kan leda till att någon inte får sjukpenning så är det ju också att våra utredningar görs också för att dom som har rätt till sjukpenning ska få det. Vilket dom allra flesta också får.

Reporter:
Finns det något samband med att färre får sjukpenning och att det finns ett mål att sjukpenningdagarna ska ner till nio dagar per år och person?

Karin:
Nej, det finns inget tydligt sånt samband utan vi jobbar alltid ute efter de lagar och regler vi har. Målet som är satt är ett samhällsmål. Det är inte ett mål som Försäkringskassan har fått i uppdrag att ensamt leverera.

Reportern väljer att avsluta programmet med att berätta om hur regeringen budgeterat för sjukpenning de senaste åren.

”Under 2016 avsatte regeringen 37 miljarder till sjukpenning. Det blev 3,3 miljarder vinst. 2017 avsattes 35 miljarder, i sin prognos från sista juli räknar Försäkringskassan att det blir 2,5 miljarder över i år.”

Jag vrider mig av obehag bara av att läsa det hon säger, men vad är det då som jag reagerar så kraftigt på?
1. Att hon genom att tala om en ökad kvalité, likformighet och rättssäkerhet förnekar att de gör striktare bedömningar, vilket antyder att tidigare beslut har varit av sämre kvalité, handläggarbundna och mindre rättssäkra. Detta antyder i sin tur att de som nu fått avslag mitt i pågående sjukskrivning har tidigare felaktigt godkända beslut bakom sig.
2. Generaliseringen av att all långvarig sjukskrivning är av ondo för den gör människor sjukare vilket antyder att de gör något gott när de avslår sjukpenning för de som varit eller riskerar att bli långvarigt sjukskrivna.
3. Konstaterandet att det bästa är att arbeta som också detta antyder att sjukskrivning är något dåligt och att Försäkringskassan gör något bra då de minskar människors möjligheter att vara sjukskrivna.
4. Talet om att det är en svår insikt och omställningsprocess att inte kunna återgå till tidigare arbete som antyder att människor som är missnöjda med Försäkringskassans beslut i själva verket är de som saknar insikt och har svårigheter ställa om till sina nya förutsättningar. Ett systemproblem görs om till ett individproblem och förtroendet för drabbade individer undergrävs. 
5. Påståendet att Försäkringskassan ser till hela bilden som antyder att andra som kritiserar deras beslut bara plockar ut delar av sanningen. Problemet är också att Försäkringskassan faktiskt sällan ser och tar hänsyn till individens totala situation.
6. Konstaterandet att de flesta får sin sjukpenning beviljad som antyder tillsammans med det andra som framkommer i intervjun att det är en liten grupp otillförlitliga och missnöjda individer som bråkar om avslag och är upprörda helt i onödan. Rättshaverister?

7. Förnekandet att det inte finns något samband mellan regeringens mål om sänkta sjukpenningtal och ökande antal avslag samt hänvisning till Försäkringskassans egen förträfflighet med vilket hon antyder att reportern drar okunniga och felaktiga slutsatser.


Och mitt i allt det här går alltså regeringen flera miljarder plus jämfört med det som budgeterats för sjukpenning – och ingen uppger hur mycket pengar regeringen faktiskt har att använda till sjukförsäkringens förfogande, utöver det som anges i budget. 


_____________________________________________________________________
För den som vill ha lite vetenskaplig input på hur politiker och Försäkringskassan utformar dagens sjukförsäkring utan att följa lagen – och faktiskt en hel del fakta bakom mina punkter här ovanför – så rekommenderar jag varmt detta färska föredrag: Rätten till rättvisa med Ruth Mannelqvist 2017-11-07. Det är alltså samma person som också är med i radioprogrammet som detta inlägg handlar om. 

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.