Jag skulle vilja återknyta lite till mitt förra inlägg och belysa ett fenomen som är vanligt förekommande i olika sammanhang:
Nämligen människor som försöker släta över att det inte är så illa genom att hävda majoriteten faktiskt har det bra.
När det gäller sjukförsäkringen handlar det om att politiker och representanter från Försäkringskassan som gång på gång upprepar att ”nästan alla får sin ansökan sjukpenning godkänd”.
I mitt förra inlägg kunde ni läsa hur en chef på Försäkringskassan sa:

”Även om det är så att våra kompletteringar ibland kan leda till att någon inte får sjukpenning så är det ju också att våra utredningar görs också för att dom som har rätt till sjukpenning ska få det. Vilket dom allra flesta också får.”

I en nyligen gjord radiointervju fortsätter Annika Strandhäll på samma tema:

”Vi får heller inte glömma/…/att dom här fallen som lyfts upp idag dom är viktiga, och det är viktigt att öka tryggheten i sjukförsäkringen. Men samtidigt så är det så att Försäkringskassan handlägger 600000 beslut om sjukpenning varje år och 97% av dom, alltjämt, får ett besked som är i enlighet med läkarintyget. Så det är inte så att det finns någon systematik i det här alls när det gäller avslag.”

Det här är en ytterst problematisk retorik för det legitimerar att inte bry sig om gruppen som är i minoritet. Kan man verkligen rättfärdiga att några har det sämre med att de flesta har det bra? Ja det är ju egentligen både en etisk och praktisk fråga.
Men om vi ser hur det här resonemanget fungerar i förhållande till sjukförsäkringen och gällande rätt?
Ruth Mannelqvist, professor och forskare i ersättningsrätt, berättade på en föreläsningen ”Rätten till Rättvisa” bland annat om bakgrunden regeringens nuvarande målsättning om att sjuktalen ska ner till 9 sjukdagar per försäkrad och år. Hon menar att det är en stark begränsning av en social rättighet sätta ett tak på hur stor nyttjandegraden ska vara i sjukförsäkringen – och att det inte stämmer med gällande rätt.

”Försäkringskassans uppdrag är att följa gällande rätt. Och det är att man ska göra en bedömning av arbetsförmåga kopplat till sjukdom. Att sen man har politiska målsättningar för hur mycket detta får kosta kan inte vara det som är styrande för Försäkringskassans verksamhet. Det strider mot grundlag och det strider mot alla rättsliga principer som finns i en rättsstat och välfärdsstat.”

Så i princip kan inte den ”lilla gruppen” som nekats sjukpenning och den tredubbling av avslag som nu skett avfärdas med att de flesta får rätt eller att sjuktalen måste ner. För sjukförsäkringen är så beskaffad att 100% skulle kunna få sjukpenning och det ändå vore rätt.

Och att hävda att det inte förekommer systematik gällande avslag med hänvisning till att majoriteten får godkänd sjukpenning är bara en retorisk skenmanöver för att komma undan själva sakfrågan. För systematik och systemfel kan också drabba en grupp i minoritet. 

Det är ju bland annat just detta som är kärnan i många fall av diskriminering.

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.