Regeringens ”doer” har gjort tillräckligt

När Ann-Marie Begler utsågs till generaldirektör för Försäkringskassan 2015 lär Strandhäll ha sagt:

”– Vi behöver en ”doer” som inte duckar för svåra utmaningar, det är en väldigt viktig uppgift att bromsa den utveckling som vi ser nu.”

Det var under den tid Strandhäll brukar tala om som då när sjuktalen ökade lavinartat. Något behövde göras och det skulle bli tufft. Man behövde en broms, en ”doer” som inte väjde för det svåra. Jag hör mellan raderna att Begler skulle städa upp och skärpa till en allt för mjuk myndighet.

Nu har sjuktalen vänt och ångvälten Begler har med regeringen fulla förtroende kört på så hårt att människors tillit till sjukförsäkringen nästan är förbrukat. Då är det dags för något nytt. Precis som hon agerat schaktmaskin som gjort skitgörat måste någon annan nu till för att bygga upp och snygga till.

Den nya tillförordnade generaldirektören Maria Hemström-Hemmingson är den som nu ska se till att öka tilliten till Försäkringskassan.

Hon lägger ribban direkt på regeringens pressträff. Talar raljant om att ett säkerställt förtroende inte handlar om att gå den enkla vägen och godkänna alla ansökningar. Tillit handlar inte om att göra alla nöjda, utan om att övertyga människor om att Försäkringskassan tar rätt beslut. Hon pratar om samhällskontraktet och delar i en mästrande ton upp oss medborgare i tre grupper – de som gör rätt för sig, de som på grund av sjukdom inte kan göra rätt för sig och de som försöker komma undan att göra rätt för sig.

Fortfarande yppas inte ett ord om att alla människor som söker sjukpenning faktiskt måste lämna in ett läkarintyg som styrker arbetsoförmåga tillsammans med sin ansökan. Att det inte är den sjuke själv som väljer om man vill bli sjukskriven. Om att Försäkringskassan i sin iver att nå målet om 9 dagar faktiskt kan ha gjort allt för snäva bedömningar. Inget sägs heller om gruppen som inte tillfrisknar och som borde ha rätt till sjukersättning, men som i de allra flesta fall inte får det.

Om Begler – som man nu ger sken av att sparka – talar Strandhäll bara gott: Hon har fullföljt sitt uppdrag, stärkt upp handläggningen, förbättrat kvalitén i bedömningarna och ökat rättssäkerheten. Bromsat de skenande sjuktalen. Hon får till och med en ny roll som generaldirektör i Regeringskansliet och kallas någon ”man kan ha stor nytta av i andra uppdrag”.

Var lämnar det oss? Vi som numera helt obegripligt står utan sjukpenning trots en svårt begränsad vardag utan möjligheter att arbeta och göra rätt för oss. Vilken grupp tillhör vi? Är vi parasiter? Människor som försöker lura till oss en ersättning vi inte har rätt till? Som behöver en spark i baken och incitament för att vi ska skärpa till oss? Förstörare av samhällskontraktet?

Kan vi få upprättelse nu?

Eller är det så att vi offras för ”the greater good”? Som det enda sättet att få ordning och reda på myndigheten och på statsfinanserna? Är vi skräpet som Begler var tvungen att hyvla bort för att regeringen ska kunna putsa på sin fina fasad inför valet?

En sak framgick dock tydligt idag: Doern är förbrukad. Begler har gjort sitt. Men regeringen fortsätter på den utstakade vägen, bara i något annan skepnad.

---

Pressmeddelande från regeringen 
Pressträff i regeringskansliet