Jag har funderat på en sak.

Vissa får det att låta som att de som pratar om saker i Sverige som inte fungerar, gynnar så kallade ”missnöjespartier”. Slutklämmen brukar vara att vi måste lyfta det som fungerar: ”Det som är fantastiskt med Sverige!

Varje gång jag läser den här typen av inlägg översköljs jag av lika delar dåligt samvete som skam. Men sedan brukar jag bli arg.

För jag känner uppmaningen om att jag ska hålla käften. Att jag ska minska på ”mitt gnäll”, för det jag berättar om är inte överensstämmande med verkligheten.

Och att jag genom att berätta om min verklighet förstör för andra.

För det första: Jag tror på att visa verkligheten som den är. Det vill säga: Ja, det finns mycket i Sverige som är fantastiskt, men det finns också sånt som inte funkar. Det är ingen motsättning att detta existerar samtidigt.

För att kunna förbättra måste man förstå att allt inte är bra.

För det andra: Punkt nummer ett gäller inte bara på samhällsnivå utan också på individnivå. Svåra saker kan löpa parallellt med lycka och fantastiska förutsättningar kan ändå grumlas av olycka.

Och förändring kräver en medvetenhet och ärlighet i den totala situationen.

För det tredje: Uppmaningen att sprida”positiva nyheter om Sverige” blir också en uppmaning om att dölja det negativa, för att det spelar icke önskvärd politik i händerna.

Men kanske är det de etablerade partiernas handfallenhet inför det svåra som spelar dom i händerna? Att oviljan att se och prata om det som inte fungerar gör att missnöjet växer till oproportionerliga nivåer?

För det fjärde: Hur i hela friden kan det vara okej att förtrycka människor och förneka deras verklighet och samtidigt uppmana människor att lyfta det positiva?

Att skamma människor för att de är sjuka, funkisar, fattiga, bostadslösa, arbetslösa, på flykt… görs hela tiden. Faktiskt skammas det oftare än att våra liv och våra förutsättningar skildras på ett realistiskt och med verkligheten överensstämmande sätt.

För det femte: Sluta förminska vår verklighet! Sluta skamma oss för att vi inte fungerar som normen! Sluta prata som om mitt människovärde sitter i mina prestationer! Som om mitt medborgarskap är något som måste förtjänas.

Livet som sjuk och funkis i vårt samhälle tillhör de saker som behöver lyftas fram i ljuset, inte ställas i skamvrån!

Slutsats: Jag kommer fortsätta berätta om en vård som inte fungerar och fortsätta lyfta en otrygg sjukförsäkring.

För jag kan inte med att förneka hur min och många andras verklighet ser ut!


Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.