Jag behandlas som en sak. Ett objekt att förhålla sig till med distans. Någon utan ansikte, som förväntas passa in i en mall. I samma form som alla andra.

Passar jag inte in är det mitt fel.

Klarar jag inte att transformera mig och mina behov till det förväntade blir jag utan. Och det ses som jag gjort ett val. Att jag valt bort något som jag i realiteten inte ens har någon chans att välja.

Och jag betraktas som besvärlig för att jag utmanar deras föreställning om hur sjukdom beter sig.

Under åren har jag behandlats som ett försöksdjur. Min kropps obegripliga reaktioner har misstrotts. Något som inte går att förstå förrän man själv sett dess kollaps.

Gång på gång samma förvåning trots att reaktionen borde vara känd.

Min verklighet förnekas samtidigt som mina ord bannas. Jag görs än mer till ett objekt. Och bara det som kan mätas och förstås utan mina ord görs giltigt.

Det som kan betraktas utifrån.

Mitt i allt talas om tillit. Förtroende. Och fria val. Men hur ska jag kunna lita på någon som använder fria val som en förevändning att kunna neka ”Svarte Petter” hjälp.

Jag är alltid någon annans patient.

Ni säger nej tack! Beklagar. Du är någon annans ansvar. Vi gör bara vårt jobb. Det är någon annans fel. Och jag sopas runt, utan hänsyn till min hälsa och mina behov.

Som skit på en skyffel.

Ni försvarar er med resursbrist. Att verksamheten måste följa avtal och mallar för ekonomisk ersättning. Att ni gör allt ni kan. Men i själva verket är det ableismen som styr.

Både er attityd och fördelningen av resurser.

Numera fryser mitt hjärta till is och hela jag stelnar av bara tanken på er. På Försäkringskassan och vården. Er som jag är så beroende av. Men som skadat mig så svårt.

Ignoransen, intoleransen och fördomarna. Fientligheten mot det som är jag.

Ni behandlar mig som en sak. Ett objekt att förhålla sig till med distans. Någon utan ansikte. Som med rätta ska hållas kort och behandlas med kyla. Som det är farligt att låta sig påverkas av.

Som är manipulativ.

Men jag är faktiskt en människa av kött och blod. Med ett förflutet och en framtid. Som påverkas och påverkar andra. Men med ett hjärta och en själ som just nu är djupfryst. På grund av ert bemötande.

Och jag önskar: Låt mig aldrig, aldrig tillåta mig att bli som du!

IMG_0032
Syntolkning: En bild på en överkropp framifrån utan huvud. En blå arm och hand gjord av is sträcker sig in i kroppen och tar tag om dess hjärta som börjar frysa till is. På kroppen syns frostvirvlar breda ut sig. På armen finns orden Försäkringskassan, avslag, fördomar, ignorans, vården, utredning, sjukpenning och hembesök inristade.

Upptäck mer från The ME Inquiry Report

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.