Ibland när jag läser om sjuka människor som berättar om att de sakta men säkert tillfrisknar, och som beskriver hur deras kamp gett resultat – kan jag känna mig så enormt misslyckad.
För narrativet ”om du bara kämpar tillräckligt hårt kan du bli frisk” är så oändligt starkt.
Men jag har också kämpat enormt hårt, hårdare än jag någonsin gjorde som frisk. Ändå är jag fortfarande sjuk, faktiskt ännu sämre nu än då jag först blev sjukskriven. Sanningen är ju den att tillfrisknande varken beror på kämparglöd eller vilja, utan på sjukdomens natur.
Och att vardagen med sjukdom kan innebära kamp oavsett om man tillfrisknar eller ej.
Upptäck mer från The ME Inquiry Report
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
The ME Inquiry Report 
Det hade varit lättare om man fick känna sig som GI Jane. Ta i tills man svimmar och spyr. Visa att man kämpar. Det är inte alls ärofyllt att handskas med vår sjukdom så som den behöver handskas med. Låt oss skapa ett nytt narrativ där vi kan klappa oss på axeln för rätt prestationer – eller hitta ett belöningssystem som inte är prestationsbaserat.
GillaGilla
Ja! Frustrationen över att inte kunna GÖRA något är enorm ibland. Att belöna sig för inaktivitet och ickegörande är så svårt i vår prestationskultur! Här hos mig får man guldstjärna om man gör som man behöver – även om det innebär att gå emot alla normer!!
GillaGilla
Verkligen!
GillaGilla
❤
GillaGilla